Triumfen över Traumat » kreativitet

Varför saker och ting inte alltid fungerar som de borde…

dissociation — Tue, 09 Jun 2009 21:01:17 +0000

Det finns vissa saker som gör det, fungerar klockrent. Utan bekymmer. Det är saker som går som på räls. Vissa människor verkar leva ett liv i det där samma jämt. I ett helt perfekt litet Något. De har flyt. Aldrig en flisa i fingret.

När Spencer Silver och Arthur Fry försökte tillverka ett speciallim för betong och järn gick det käpprätt åt fanders. Det lim som blev resultatet höll inget vidare. Det var kort och gott värdelöst, -i varje fall för den som ville foga samman järn och betong. Det visade sig dock ha en helt annan färdighet. Idag finns deras lim i vart och varannan hem, för att inte tala om på kontor och arbetsplatser. Vi har dem alla. Post-it lapparna.

Vi talar om saker som av en slump råkar bli alldeles rätt, eller helt fel, men tusen gånger bättre än vad det egentligen var tänkt.

Tänk om Spencer och Arthur när de stod där med sitt torftiga resultat av timmar i sitt labb hade slängt formeln med den kemiska förening som gör post-it lapparna till just post-it lappar och suckande knallat hem efter dagen värv mumlande något om hur jävligt allting är och hur fel det alltid blir. Tänk om de mitt i sitt skapande hade glömt bort att vara kreativa, då hade åtminstone min studietid sett helt annorlunda ut än vad den trots allt gjorde (och inte bara min studietid – jag kommunicerar med mig själv med hjälp av de där lapparna) och förmodligen hade även deras liv sett ut helt annorlunda än det sedan gjorde.

Om allt alltid blev helt perfekt och om saker och ting alltid blev som vi tänkt oss. Vad skulle det göra med vår kreativitet? Var skulle den få sitt utrymme?

Fast det är klart… Lite mer flyt skulle kanske inte skada?

Lugna Söndag

dissociation — Sun, 26 Apr 2009 20:19:17 +0000

Vissa dagar är dagar i skuggan och är meningen att vara just sådana; idag har varit en sådan dag. Alltså en dag som jag förmodligen inte kommer att komma ihåg sådär väldigt mycket av om sisådär fjorton dar eller så. En dag som slinker in under kategorin ”allmänt” och ”rätt trevligt” utan att det lämnar gigantiska spår kvar i själen. En dag som gett mig ytterligare en dag av livsvisdom.
	Jag fick tillfälle att införskaffa astma- och allergimedicin på förmiddagen. På eftermiddagen dök B upp med tio röda rosor till mig (bilden till vänster, men den vita pärlan är Pe:s örhänge och ingenting annat), varpå han drog ut mig i regnet (skulle det visa sig) och såg till att jag fick en lugn eftermiddag i ett av de lokala naturskyddsområdena (där medicinen kom väl till pass; något som rätt så snart stod klart). Backsipporna var villiga att förevigas ännu en gång denna vår (jag kröp omkring där i backen med linsen halvannan centimeter från det eftertraktade objektet och trivdes ganska så bra – åtminstone de stunder jag kunde få luft). Just nu känner jag inte så mycket. Är mest bara trött. (Som vanligt när jag skriver verkar det som.)

Knackigt på fler än ett sätt…

dissociation — Mon, 06 Apr 2009 15:54:40 +0000

Eftersom jag ägnade helgen åt att försöka logga in på bloggen utan vidare framgång ligger jag lite efter. Jag hoppas att problemet (vad det än är) skall ha åtgärdats nu och att bloggen fungerar som den skall framöver. Vi får se. Helgen var trots allt inte helt fruktlös vad gäller kreativ verksamhet (tvärtom faktiskt). Jag lekte nämligen en del med photoshop (teknikens gåva till mänskligheten) och prövade på att göra bakgrunder till powerpoint bland annat. Ett litet smakprov? Det kommer här:








Någon vidare lust att skriva mer har jag inte, så då gör jag inte det heller; men jag återkommer… (om inte servern kraschar vill säga…)

Att leka

dissociation — Sun, 22 Feb 2009 19:50:59 +0000

En dag framför TV:n med ett nummer av Einstein-Sudoku (ja, tidningen kallas så) stadigt vilandes mot en kudde i knäet. Själv var jag väl placerad i soffan där nere och hade sällskap av Å, som kanske inte har riktigt samma intresse som jag men som visade på nog så stort tålamod. Sporten på bildrutan intresserade mig ibland mer och ibland mindre. En riktigt norsk dag blev det och jag är ju inte den som missunnar norrmännen någonting alls (tvärtom, men det kanske vi får tillfälle att gå i på i ett senare skede). Jag gladdes också med Anders Södergren och hans silvermedalj (guldet erövrades ju av min personliga favorit – Petter Northug, men jag kan glädjas med Södergren ändå).
När sändningarna slutade och bandyn tog vid (där upphörde mitt intresse), så gick jag upp till mig och började läsa igenom manuset på den tredje delen av nätartikelserien (den publiceras 25 februari, alltså på onsdag, -så missa inte det!) för att se var det behövs göras förändringar.
Photoshop-ikonen på bildskärmen blev dock helt överväldigande för mig (jag är offer för mina kreativa drifter…) så jag började sedan leka lite. Mina keramiska alster, min väninnas katt, rosorna jag fick till alla hjärtans dag… inspirationen var inte särskilt svår att hitta…

RÅD#2 Använd dig av din kreativitet

dissociation — Tue, 17 Feb 2009 10:54:24 +0000

Onsdagsnöje

dissociation — Wed, 14 Jan 2009 18:31:59 +0000

Till min stora glädje blev det svensk tredjeplats i skidskyttespåren i Rühpolding(?) nu i eftermiddag. Min vän, B, från tiden på depressions- och ångestavdelningen gjorde mig sällskap. Vi fikade och pratade, tittade på TV och så stickade jag på en filt jag gör av restgarner. Filten är inte på långa vägar klar än, men den börjar bli så pass stor att den faktiskt signalerar filt och inte grytlapp längre. Jättekul tycker jag som ofta finner nöje i den kreativa processen. Svårast är att kunna prioritera kreativitet. Jag vill mycket, börjar på mycket men slutföljer inte alltid ala projekt. Utveckligsmöjligheter finns det där alltså.