Stämpel i pannan?
februari 2nd, 2009
Inga kommentarer
 |
Måndag kväll.Det händer ibland att jag känner mig avklädd inför världen. Då känns det som om alla vet. Alla vet vad jag varit med om, vad jag utsatts för. Att alla ser det direkt, kanske hållningen, kanske sättet jag går på… Som att folk kunde se det på mig. |
| Precis som en stämpel pannan.Ibland är det märkligt att tänka att det går omkring en massa andra som jag själv där ute. Visst händer det ibland att man undrar. Jag kan träffa någon och undra om hon är som jag. En överlevare. Det bara känns så. Ibland visar det sig att jag har rätt. Inte så att jag frågar, men det har hänt att signalen finns där precis innan orden. Så händer det; En speciell sorts kontakt. Ett systerskap. Åtminstone för en liten stund.
Så, vad gör det i fall alla vet? Jag är ju inte ensam. |
|
Categories: Trauma
Läsarinflik