Triumfen över Traumat

Några korta rader för att visa att jag lever och fortfarande bloggar. Igår blev det inget skrivet. När jag vid en sex-tiden kom hem från näringarna var jag så trött, så trött (kanske berodde det på att jag var ovanligt effektiv och gjorde bland annat en 3-kilos skål – sådant tär både på koncentration, precision och fysik – tre kilo ostyrig lera på en snurrande platta är ingen barnlek om nu någon trodde det). Jag somnade först i soffan. När jag en timme senare masade mig upp för att gå och lägga mig var jag så trött att jag snubblade på sista trappsteget. Jag somnade som en hypnotiserad höna och sov djupt till klockan halv sex i morse (drömde något vansinnigt om tre siffror varav en var dold, en rutschkana, en stor sjö en beräknande detektiv och en lampa som slocknade för jämnan – den som är villig att komma med en tolkning är fri därtill…).  Förmodligen behövde jag det. Sova.

Dagen som varit nu  har varit riktigt avslappnad. Avslappnad på ett småmysigt helgenomtrevligt och alldeles lagom vis. En tur till Plantagen gav redskap att förvandla den ganska så miserabla uppsättningen blommor (läs; två döda och en halvdöd uppsättning ljung) i balkonglådan till ett svallande inferno av vita, gula och blå blommor i en hegemoni av vårglädje och svallande passion (man kanske borde blivit poet i stället?)

Sedan tog vi en tur till grannstaden och gick runt innan vi på vägen hem tog en promenad in i skogen och satte oss på ett stenröse som funnits där allt sedan 1100-talet. Vi satt på en gammal gravplats. Stämning och älgspillning sammanfattar vår upplevelse där uppe på åsen i skogen. Kanske inte några minnen för livet, men en riktigt hygglig dag.