Att städa i landet lagom
maj 10th, 2009
Inga kommentarer
| Jag lever inte i landet lagom. Åtminstone inte när jag städar. Igår på förmiddagen påbörjade jag städning av min övre våning och var noga med att inte låta städandet erövra min dag helt och hållet. jag tog pauser. Jag gjorde annat emellan. Det gick bra och jag trivdes med mitt småplock, med att ta ut böckerna ur bokhyllorna, damma av, placera om, organisera. Sedan blev det kväll. Jag gick och lade mig. Klockan på nattduksbordet tickade, tick tack… tick tack… Ljudet blev högre och högre. ”Borde jag inte stiga upp? Städa klart?” Tanken ville inte lägga sig samtidigt med mig. Den stod bredvid mig, lutad över mig och hindrade Johnna Blund från att hitta fram. Jag borde städa klart. Ekot som jag kunde ana i tanken liknande min mammas. Man lämnar inte bara saker sådär. Mitt helgnöje, att möblera om och skapa ett nytt rum höll på att ätas upp av det som en gång var. Av en röst från förr. | |
| *När natten blev till dag kom andra tankar emellan. Jag fortsatte städa lite pö om pö. Tyckte det var riktigt trevligt, men så kom tvångsmässigheten ut i ångorna från golvpoleringsmedlet. Jag stannade upp. Försökte att andas djupt (utan att dra in för mycket av ångorna). Jag påminde mig om var jag var och kände golvet mot mina bara fötter. Jag gungande framåt, bakåt åt sidorna, -så långt som jag bara vågade. Kände min kropps begränsningar. Påminde mig om att jag städar för att jag vill, inte för att jag måste. Att jag själv avgör när jag tar en paus. Så nu har jag tog en paus. En paus för att deklarera min frihet. |
 Bilden togs förra helgen vid ett lokalt vattendrag |
Läsarinflik