”Din verklighet är verklig för dig”
Det är som vanligt lite smårörigt såhär i semestertider, vanligen har jag som bekant psykologsamtal på tisdagar, men så icke idag. för att värna sin hälsa (vila öronen) och njuta av tillvaron har min psykolog, liksom de flesta andra, semester. En som ännu inte gått på sommarledighet är sköna Helena (som jag skrivit om vid tidigare tillfällen också, hon är kontaktperson -sjuksköterska- inom öppna psykiatrin här i denna ljuva stad; jag brukar stjäla till mig någon kvart alltid i samband med psykologvisiterna). Hon är en sådan som det är svårt att inte gilla. (Inte så att jag går omkring och försöker ogilla folk, men jag antar att jag ofta är lite reserverad i kontakt med psykiatrin.)
Vi talade bland annat om expressens artikel. Det var uppenbart att H inte hade läst artikeln så diskussionen blev lite enahanda. H menade i varje fall att det alltid är så inom psykiatrin, ödet avgörs av den man råkar ha (o)turen att träffa. Jag är rädd att hon har rätt. Eftersom det psykiska måendet inte är så lätt att mäta på en skala eller analyseras genom blodprov, så blir bedömningarna ofta godtyckliga. Väldigt godtyckliga. (Man kanske borde vara glad åt att den egna diagnosen aldrig svävat ut väldigt långt åt någondera riktningen.)
”Den verklighet du beskriver är verklig för dig” är en lite knepig klyscha; Det ger en upplevelse av att ingenting går att mäta, ingen verklighet är mer verklig än någon annan. Rent filosofiskt är det en intressant fråga som man dryfta i en oändlighet, men för mig personligen blir det en fråga om trovärdighet. Får man höra ”din verklighet är verklig för dig” när man vill reklamera en produkt som har uppenbara brister så känner man sig lätt negligerad. Säger en psykiatrisjuksköterska det samma känns det också lite som ett sätt att inte behöva ta ställning till en sakfråga. Åtminstone upplevde jag det lite så just idag (inget ont med det, som sagt, jag gillar sköna H), men så är ju det bara min verklighet, -men den är verklig för mig.
Läsarinflik