Det är tuffa tider…
…för en del…(och för större delarna av mig)
Jag skäms lite. Jag har varit dum. Eller om inte dum så i varje fall trubbig och otrevlig mot folk omkring mig. De förtjänar det inte. Jag skall försöka hålla ihop bättre, le mer och vara allmänt trevligare. De (mina ”kritiker”) har rätt. jag är förmodligen en riktig självcentrerad jäkel när jag sätter den sidan till. Just nu sätter jag den sidan till för jämnan. Utåtagerande rebellisk tonåring som vill ha tid. Tid för sig själv.
För jag orkar inte riktigt bjuda till. Det är ingen ursäkt, snarare bara ett konstaterande.
Mår jag dåligt? Jag vet inte, -jag vet bara att det är mycket som snurrar och jag känner mig lite svagare, lite trubbigare, lite längre bort än vanligt. Jag minns inte helt ens hur elak jag varit. Jag vet bara att det som påstås är sant, -att jag varit otrevlig och kort. Men jag minns det inte direkt, mest som i staccato. Kanske var jag inte helt ”med”? Jag vet inte.
Kanske är det bara så att jag varit trött efter semestern? Kanske är jag trött efter att ha låtit känslorna komma över mig då i lördags, i fjällen. Kanske är jag bara människa i största allmänhet. Egentligen vet jag inte riktigt om jag kan påstå mig känna till vad det innebär. Vad är det egentligen att vara människa? Att vara mänsklig.
Jag växte inte upp som människa och vet inte om jag lyckats lära mig. Vet inte. Finns det någon som är specialist på det? På att vara både ”jag” och ”människa” samtidigt?
Just nu är jag trött på alla. Det är inte så att dessa alla är tröttande som individer, tvärtom, de är inspirerande goda, roliga och fascinerande människor, -vänner, nära och kära. Ändå orkar jag inte med dem. Jag vill vara själv. Jag vill gråta. Jag vill säga att allt är för jävligt. Men jag är inte sådan. Jag är glad och trevlig, eller ja, just nu butter och elak, men aldrig ledsen eller arg på livet. Ödet. Eller rentav Gud.
Jag är en fighter. Just nu bara en jävligt trött, förvirrad och outgrundligt ledsen fighter.
PS: Jag kommer att be om ursäkt, J, men inte riktigt än, inte förrän jag är människa nog att verkligen mena det. Inte riktigt än. Snart.
Läsarinflik