Marknadsfobi
| Egentligen handlar den inte om marknader, fobin jag har. Nej, det är mer komplicerat än så. Som om det inte vore komplicerat i sig kommer alla människor som samlas, trängs, skuffas och kilar förbi att blanda sig med de övriga intrycken. Alla de intryck som formligen forsar in. Jag känner att jag måste ha koll, överblick. Jag måste ta in allt. Registrera. Hitta utvägar. Flyktvägar. Jag måste veta var de finns. Utifall att…
Små barn springer omkring, unga föräldrar med punkfrisyr blandas med äldre kvinnor och män. En del är uppklädda. Vissa har kassar med fyndade marknadsvaror, chokladkyssar, remmar, korv och hantverk. Vissa skjutsar på barnvagnar, några står i en klunga vid scenen med dragspel på magen och skrattar ljudligt. Glada miner. Mest glada miner överallt. Men jag är inte glad. Jag är koncentrerad, Jag är beredd. En timme, inte mycket mer står jag ut, sedan återvänder vi till bilen. Med öppet fönster kör vi de handfull mil det är hem och jag kryper utpumpad ner i solstolen på balkongen när jag väl är hemma. Jag somnar direkt. Tröttheten är tvingande. |
Läsarinflik