 |
Psykotrauma och dissociationKurs på kris- och traumacentrum med professor Ellert Nijenhuis Kris- och Traumacentrum anordnar kurs om behandling av dissociativa störningar med den kände forskaren Ellert Nijenhuis, psykolog och psykoterapeut. Kurstillfällena äger rum den 20-21 augusti, 15-16 oktober, 7-8 december och 2011 8-9 mars. Mer information publiceras inom kort på Kris- och Traumacentrums hemsida. |
EllerTo listen with Your heart to Hart |
|
| Det är en vecka sedan kursen avslutades i Stockholm så jag vill skriva ner några reflektioner som jag har innan jag tappar bort dem helt. Vi var 173 hugade (en del något mindre hugade) som förväntansfullt slöt upp den fredagen den 11 september (det var en vacker septembermorgon) för att delta vid detta seminarium. De flesta var från Stockholmstrakten men även utlandet var respresenterat genom några gäster från Danmark. Min första reflektion är en reflektion född ur den spontana känslan jag fick, dels när jag tittade mig omkring i auditoriet och dels när jag ögnade igenom deltagarlistan. Det var en pirande känsla av att inte vara ensam; att inte vara ensam intresserad av frågor som rör trauma, att inte vara ensam om att läsa amerikanska böcker om dissociation på nätterna (ja, alltså, exakt hur de andra deltagarnas nattliga vanor ser ut vet jag inte, men jag tror inte att jag är helt ensam om det i varje fall). Att inte vara ensam. Det var trots allt en ganska bred kompetens som fanns samlad i auditoriet de där två dagarna. | |
|
Med det sagt dök det också fler reflektioner upp. Min egen region var t.ex. sparsamt representerad. Det var sorgligt, om än inte oväntat. Mitt eget landsting och nabo-landstinget hade inte satsat på denna inriktning i sin fortbildning. Det är inte mer med det än att konstatera att det är så. Likadant var det på konferensen för ett par år sedan (liksom på den något större, internationella, samma år). Det får en dock att fundera lite på hur vi erbjuder våra traumatiserade behandling på ett nationellt plan. Råder vårdgaranti-anda i alla områden och regioner, eller hänger det helt på att du har turen att möta någon som besitter kunskapen, -den specifika, om psykologisk försvar, trauma och Dissociation. Har vi, med de utbildningar vi har och den erfarenhet vi står till tjänst med kunskaper om trauma och om komplexa dissociativa störningar som gör att de vi möter får en behandling som arbetar tillsammans med dem och för dem och inte emot dem (som vid felbehandlingar och -diagnostiseringar som kan leda till onödigt lidande). Nu är vi inne på ett minbeklätt område. För som Patricia Tudor Sandahl har sagt så är terapeutens yrke rätt och slätt omöjligt. Psykiaterns är inte alltid så mycket lättare det heller… Ps. Den faktamässiga biten av kursen/seminariet kommer förmodligen på sätt eller annat fram i nätartikelserien eller genom informationsblad. Så håll utkik. Har du frågor, maila mig då direkt på [email protected] eller skriv en kommentar här nedanför. |
 |
 |
Efter en period med många bollar i luften, både mentalt och rent praktiskt, så har jag nu, upplever jag någon form av balans. När jag kom hem från näringarna framåt halv sju(!) var jag fullkomligt utpumpad, men inte på ett dåligt sätt, utan på ett ganska bra sätt. Jag var helt enkelt trött efter en lång dag, varken mer eller mindre. |
|
Under näringarna satt jag med AM och behandlade de diskussioner som här varit angående KB-terapeutisk utbildning i samband med det avtal om rehabiliteringsgaranti som Sveriges regering gjort med Sveriges kommuner och landsting. För den som inte är så insatt så kan jag berätta att dessa parter i december 2008 skrev ett avtal om en s.k. rehabiliteringsgaranti för personer som lider av ospecificerad smärta och/eller lindrig till medelmåttig depression, ångest eller stress. Detta i syfte att minska antalet sjukskrivningar och sjukpensioneringar. I en bilaga till avtalet framgår också vilka kvalifikationer de terapeuter bör ha som i enlighet med rehabiliteringsgarantin skall behandla dessa patienter. Det är där mina undrande ögonbryn höjdes, för enligt den så skulle jag själv räknas som snudd på ”behörig”, så till vida att jag har den grundutbildning som efterfrågas (och möjligen kan också enskilda kurser jag läst göra att jag anses fullständigt behörig). Vad vi kom fram till? Jag måste hålla med Fredriksson och Linton m.fl. som i nr 13/2009 av Läkartidningen hävdade att tilltron till KBT som behandlingsmetod kan naggas i kanten då patienten tror sig få KBT av en kompetent terapeut. Detta som följd av de lågt ställda kraven på behandlarens kompetens. Självklart skall det finnas en gräns någonstans men jag tror att ett bättre sätt att ge tillgång till god behandling kan vara att CSN-inkludera terapeututbildningen och avprivatisera den, -alltså göra den ekonomiskt tillgänglig för alla, -på sätt eller annat. Men nog om det… God natt! |
|
 | Det första av tre informationsblad... -detta om posttraumatisk stress |
 | Det andra av tre informationsblad... -detta om dissociation och dissociativa störningar |
Läsarinflik