Arkiv

Inlägg taggade ‘mardrömmar’

Det som rör sig

april 15th, 2009 2 kommentarer

Kanske är det vårtrötthet? Kanske är den gångna påsken, bekantas tungsinne (av hänsyn till tredje part kan jag inte lufta det i detta forum – jag får återgå till dagboksskrivandet förmodar jag…), senaste samtalet med fru psykologen eller så är det bara dammet som lagrat sig hemma (extra mycket nu när katten släpper på vinterpälsen)? Vad det än är så finns det någonstans där under och har en dövande inverkan på mig. Jag blir trött. Orkar inte. Har inte lust. Vill inte. Får samla mig för att formulera tankar till hela meningar. Får nackspärr av fläkten men låter den ändå blåsa mig i nacken hela nätterna, för att jag skall komma ihåg var jag är någonstans. Att jag inte skall försvinna bort; glömma att jag är här nu, i min del av vårt avlånga land, just nu, år 2009. Jag är inte sex år längre. Jag är trettio och någonting (ve och fasa, -var tar alla de ljuvliga åren vägen? Jag börjar bli snudd på medelålders, -tänka sig, -det hade jag aldrig trott att skulle hända mig).

Kanske är det bara så som livet är. Lite upp och lite ner. Ibland är det någonstans där emellan.

Min psykolog vill att jag skall teckna min mardrömmar.

Vet inte hur man tecknar mörker.

Categories: Allmänna tankar, Privat, Trauma Taggar: , ,

Snoket

april 13th, 2009 3 kommentarer
053b.jpg - image uploaded to Picamatic Det kluckar lite när vågorna stöter mot strandkanten. Det är en sjusjungande skön eftermiddag. Alldeles fantastiskt vacker. Strandpromenaden är knökfull av folk. Det är fler än vi som har kommit på idén att uppsöka stadens lokala slott och den natursköna miljön här intill.
Nere på alla fyra lutar jag mig mot några rötter som klätts av i de skvalpande vågorna. Jag lutar mig lite till och stelnar plötsligt till i min rörelse. På den gula lilla kullen framför mig, där mitt bland alla tussilagon böjde sig ett förskrämt litet ansikte upp. En vatten snok. Jag vet inte vem av oss som blev mest förvånad, -om det var jag eller snoken, men bägge stelnade vi till medan vi tittade på varandra.

Senare, när vi körde hem kände jag mig rätt så till freds. Helt säker på att den fastnade på linsen var jag inte men jag gladde mig över mötet. Ormar är vackra djur (på avstånd), men man ser dem inte så ofta.

För övrigt: Det har varit en påsk som kommit och gått utan att jag mått riktigt dåligt. Nätterna har varit värst, men samtidigt så har det mesta ändå gått riktigt bra, -lite ofokuserad och allmänt svårflirtad. Jag blir trött snabbt och är lite hoppig (blir skraj av ingenting) men mår annars okej. Åtminstone just nu.

(Detta publiceras också på min wordpress blogg som jag startat medan bloggproffs fixar servern.)
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Den trettonde

februari 13th, 2009 Inga kommentarer
pannkakaK.gif - image uploaded to Picamatic Vardag: Ofta på fredagar kan jag uppleva att det är ganska skönt att ta det lugnt och bara vara. Förmodligen behöver jag det. Det är inte så länge sedan jag kom hem från näringarna (det blev sen dag idag). Jag hade få, -lite väl få, elever under eftermiddagen. Kanske var det rent av så att folk höll sig hemma av vidskepelse (eller så ville de förbereda inför morgondagen, vad vet jag?). De(n) som kom jobbade desto hårdare och det blev trots allt en hel del gjort faktiskt (kanske just för att det var så dålig uppslutning -de(n) som kom fick arbetsro, -dessutom njöts det alldeles extra av lunchen som bestod av ugnspannkaka med blåbärssylt och grädde, -magnifikt!).
Så nu, ett par timmar senare är det nästan onödigt skönt att vara hemma. Big Z mötte mig i dörren och var salig över att ha sällskapet hemma. Det känns onekligen riktigt skönt att vara väntad på.
Trauma: Den gångna natten var rätt bra, bortsett från några envisa mardrömmar som inte vill släppa greppet om mig. Man skulle ju kunna tro att det undermedvetna hade fått nog av verkligheten, men det verkar inte så. Jag har ofta återkommande mardrömmar, väldigt ofta är kontentan av drömmen att jag inte får luft. Någon har stulit min luft! Jag måste ha luft!
Jag hoppas att jag i natt sover djupt och ostört. På något sätt finns mardrömmarna där som ett eko från det förflutna. Jag har nästan lust att ropa tillbaka: ”Nu sjutton får det vara nog!”
Categories: Allmänna tankar, Trauma Taggar:
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu