Det är morgon, onsdag morgon och jag har precis rätat ut ryggen. Jag tillhör de individer med extremt taskig hållning. (Räta på ryggen!) Men just nu är det inte det som är problemet. Här om veckan var jag med och bar upp två soffor till tjejernas rum. Då gick det alldeles utmärkt, inget särskilt som är värt att notera. Ryggen knakade ett par gånger, -det var allt. Inget att klaga över alltså. Igår möblerade jag om i ateljén (gröna rummet), när jag skulle röra mig efter det blev det något som tog emot. För min del, eftersom jag har svårt att tolka kroppens signaler, triggade det igång minnesbilder. Först visste jag inte riktigt om det var fysiskt eller om det ”bara” var bilder. När jag insett sambandet mellan soffor, ommöblering och ryggens märkliga beteende var det inte så svårt att dra slutsatser, ändå ligger de kvar på ytan, minnesbilderna och kroppssensationerna som går hand i hand. De ligger och guppar på ytan och gör sig påminda. Det går inte att inte kännas vid dem. Jag stöter mot dem hela tiden.
Men jag förstår nu varför, vad det är, -vad det handlar om och jag vet att det inte är farligt. Det känns obehagligt OCH samtidigt; -det är inte farligt att minnas. Överlevde jag då, så överlever jag nog nu också.
J trodde först att det var blod jag hade kräkts upp, men det var det inte, det var bara blåbärssmoothie och en matsked matolja. Tipset om matoljan hörde jag tidigare idag och beslöt mig, att inför natten (förra natten sova jag sittande för att försökra mig om att jag kunde andas propert) testa denna säkra metod att få bukt med sträv (allergi)hals och rethosta. Efter att ha gjort erfarenheten som resulterade i den lilla fläcken som i mina ögon mest såg ut som utspilld smoothie så kan jag konstatera att matolja mot sträv hals inte är något jag kommer att försöka igen. Försöket föll helt enkelt inte så väl ut som jag hade hoppats. Egentligen är det inget att bråka om. Det är bara lite hosta, rinnande ögon och retad hals som ungefär halva landets befolkning dras med den här tiden på året (den andra halvan bor för långt norrut, men det dröjer inte länge innan även de går omkring med samma symptom).
Det jag kommit att undra på är huruvida dessa allergiska reaktioner är psykosomatiska till sin natur eller ej. De flesta skulle nog säga ”nej”, men jag har en förkärlek för att tolka alla mina fysiska reaktioner som psykiska till sitt ursprung. Det är inte det att jag inte tar mina symptom på allvar. Det gör jag. Det är bara det att jag har lättare att se och tänka i termer av psykosomatik. Kroppen är för främmande för mig. Jag känner något i halsen och associerar till orala övergrepp. Jag får ingen luft (påminner om känslan när någon ligger ovanpå en och trycker ner en -vilket täpper till luftvägarna). Att det är hasselträden som spritter till och förorsakar mina symptom känns så främmande. De vill ju inget illa (om nu hasselträd har en vilja, vilket jag starkt betvivlar, men ändå). Så sitter jag här och undrar om det främmande i min kropp är förorsakat av någon eller något, -minnen av någon som gjorde mig illa eller bara något som är helt naturligt, som flyger omkring i luften och som jag råkar vara extra känslig emot.
Eller så är det rentav så att det är lite av varje.
Allt påverkar och summan blir mina symptom.
(”snörvel”)
Läsarinflik