RÅD #4 Såga inte sågspån!
februari 18th, 2009
Inga kommentarer
Arkiv
Arkiv för februari, 2009
Att ta en dusch
februari 16th, 2009
Inga kommentarer
|
En dag ungefär som de flesta andra håller på att gå till ändå. Lite knepigt upplevde jag det imorse när jag tog mig en morgondusch. Eftersom jag har stora problem gällande detta med att kunna lita på mina sensationer; mina sinnen, så har jag en dusch som inte kan ge mig ett skållande hett bad, utan bara sådär lagom varmt vatten. Annars är risken stor att jag skulle bränna mig. Den kan inte ge mig ett skållhett bad, nej, men däremot kan den ge mig en riktig kalldusch. Jag tror att det var det som hände imorse. Direkt när jag vred på hände någonting. Av chocken (som kroppen upplevde) höll jag på att dissociera. Möjligen försvann jag för några sekunder. Jag lyckades emellertid hålla mig kvar (eller komma tillbaka) men var ofokuserad; kände mig långt borta; -var inte helt med. Efter ett tag fick jag avbryta, -det var då som jag upptäckte att termostaten pekade på den blåaste delen på värmeindikatorn (eller vad det nu heter). Dagen som följde blev inte särskilt märkvärdig. Ändå irriterar det mig lite att det kan bli som det blev imorse. Att en sådan sak kan hända. Utan att jag märker. |
Dagens Jen
februari 15th, 2009
Inga kommentarer
 |
| Nästa ”En sån där Jen” är en liten serie på fem delar där Jen delar med sig av erfarenheter livet skänkt henne (om än inte helt gratis)… Hon har blivit inspirerad av böcker i stil med ”Finn din inre styrka”, ”Ta makten över ditt liv” och ”Tio vägar till balans i livet” -men skeptisk som hon är av naturen kan hon inte riktigt köpa allt rakt av… Det dröjer säkert några dagar innan jag kan publicera denna lilla samling så tills dess får ni hålla till godo med vanliga dagsrapporter och kanske lite annat smått och gott. Den som lever (och kopplar upp sig) får se… |
Categories: "En sån där Jen"
My Sunny Valentine…
februari 14th, 2009
1 kommentar
| Privat: En riktigt solig Valentin… -på mer än ett sätt. Jag har en djup lidelsefull relation till mina böcker och missar inte gärna en chans att ge mina vänner där hemma ytterligare sällskap. Lämpligt nog hade biblioteket försäljning på utmönstrade böcker idag och dessutom fanns det flera andra hugade affärsidkare som sålde sina gamla vänner (möjligen var deras relation till böckerna de sålde något annorlunda än min relation till mina nya – och gamla, litterära vänner…). Sagt och gjort; Jag tog med mig U och begav mig till stadsbiblioteket. Väl på plats trängdes jag med sisådär 450 medmänniskor (jag tycker om folk, men jag gillar inte att trängas med dem). När jag något senare (ett bra tag senare) klev ut i vintersolen igen hade jag med mig en liten hög böcker. Några av dem kanske kommer upp i ”bokhyllan” när jag läst klart dem. |
||||
| Trauma: Jag var fem före att drabbas av en rejäl panikreaktion då två män trycktes upp mot ryggen på mig vid ett av bokstånden. För några sekunder stod jag och balanserade på randen till det förgångna innan jag hittade fokus tillbaka till bokstånden och de uppradade boktitlarna och kunde lugna mig och intala mig själv att ”allt är lugnt; det är ingen fara. Det som hände då händer inte nu.” |  Det blev sammantatt tio böcker, -två saknas här på bilden. Vad de handlar om? Det är inte så svårt att gissa sig till kanske… |
|||
|
Privat: Min vän B mötte mig vid entrén på biblioteket och till min lilla förvåning fick jag tio röda rosor av honom innan vid tog oss till en mongolisk restaurang för att inta föda. Det värmde faktiskt och var jättekul att få en bukett rosor, jag menar; -det är ju inte varje dag. (Och visst är de fina?!) Trauma: När vi travade in på restaurangen blev vi placerade vid ett bord mitt i -visserligen vid fönstret men ändå mitt i. Jag klarar inte av att inte ha ryggen fri. Jag kan inte slappna av om jag sitter på det viset bland människor och inte har kontroll på flyktvägar och framför allt på vad som händer. |
|||
| Hur det gick? Jo, vi fick byta bord efter att vi bad att få ett hörnbord. Värre än så var det inte (-jag lär mig vart efter att ”vara besvärlig” och begära det jag behöver. Det värsta som kan hända är ju att man får ett ”nej” och det i sig, -i sammanhang som detta, -är inte så farligt.) | ||||
Den trettonde
februari 13th, 2009
Inga kommentarer
 |
Vardag: Ofta på fredagar kan jag uppleva att det är ganska skönt att ta det lugnt och bara vara. Förmodligen behöver jag det. Det är inte så länge sedan jag kom hem från näringarna (det blev sen dag idag). Jag hade få, -lite väl få, elever under eftermiddagen. Kanske var det rent av så att folk höll sig hemma av vidskepelse (eller så ville de förbereda inför morgondagen, vad vet jag?). De(n) som kom jobbade desto hårdare och det blev trots allt en hel del gjort faktiskt (kanske just för att det var så dålig uppslutning -de(n) som kom fick arbetsro, -dessutom njöts det alldeles extra av lunchen som bestod av ugnspannkaka med blåbärssylt och grädde, -magnifikt!). |
| Så nu, ett par timmar senare är det nästan onödigt skönt att vara hemma. Big Z mötte mig i dörren och var salig över att ha sällskapet hemma. Det känns onekligen riktigt skönt att vara väntad på. Trauma: Den gångna natten var rätt bra, bortsett från några envisa mardrömmar som inte vill släppa greppet om mig. Man skulle ju kunna tro att det undermedvetna hade fått nog av verkligheten, men det verkar inte så. Jag har ofta återkommande mardrömmar, väldigt ofta är kontentan av drömmen att jag inte får luft. Någon har stulit min luft! Jag måste ha luft! Jag hoppas att jag i natt sover djupt och ostört. På något sätt finns mardrömmarna där som ett eko från det förflutna. Jag har nästan lust att ropa tillbaka: ”Nu sjutton får det vara nog!” |
|
En sån (där) Jen
februari 11th, 2009
Inga kommentarer
 |
Här är hon – en sån (där) Jen. Jag förintroducerade Jen för er redan igår, men tänkte att det kanske är så dags att introducera henne på riktigt. Hur ofta nya teckningar om henne kommer kan jag inte sia om. Det beror lite på inspiration, tid och ork, men mer av henne kommer ni definitivt att få se (åtminstone får ni se dem som jag redan har i skrivbordslådan). Min förhoppning är att jag skall låta henne leva vidare här på bloggen åtminstone ett tag framöver och låta er komma henne in på livet. Hoppas ni kommer att trivas med henne. Hon är rätt trevlig när man lär känna henne faktiskt…! |
Informationsblad
 | Det första av tre informationsblad... -detta om posttraumatisk stress |
 | Det andra av tre informationsblad... -detta om dissociation och dissociativa störningar |
Läsarinflik