Sköna Helena (nr 2)
mars 30th, 2009
1 kommentar
 |
Det har varit en sanslöst intensiv dag idag och min energi börjar nudda det rödblinkande området. Jag är trött, men vill ändå skriva några ord (möjligen handlar det behovet om ett tvångsmässigt beteende?) Igår gladdes jag över Helena Jonsson som vann världskuppen i skidskytte och idag har jag glatt mig åt besöket hos en helt annan Helena (men rätt så skön även hon). Efter sju sorger och åtta bedrövelser (där jag upplevt att jag stångat mig blodig för att få till ett samarbete mellan olika behandlande och kurativa instanser) var det så att hon som representant för psykiatrin satte korten på bordet, såhär under vårt första möte i sammanhanget. |
| Det är en lång historia och det är onödigt (och tidskrävande) att berätta den i sin helhet, men efter att vi talat arbetsklimat och -kulturer, prestationsångest inom psykiatrin och skyddande av eget territorium så kan jag bättre förstå vari problemet med kommunikation och samarbete ligger. För mig ter det sig så enkelt, -jag ser det som självklart att myndigheter (i egenskap av socionom är jag trots allt lite insatt) samarbetar och fungerar i nätverk för klientens bästa (och för att systemet skall kunna fungera så smidigt som möjligt ; även om man har olika utgångspunkter i arbetet kan målsättningen som ställs vara gemensam). Den kulturella kontext som jag identifierar mig med i sammanhanget är olik det kulturella sammanhang som jag inlämmats i genom min kontakt med psykiatrin. (Det är ett finare sätt att säga att de i många hänseenden kan uppfattas som träbockar.) Det är lättare att hantera motstånd när jag kan förstå varför det motståndet uppstått (och då är det också lättare att ”komma åt” problemet). Nu finns det ju ändå hopp. Samarbete har påbörjats och jag skall försöka ha överseende i den mån överseende är berättigat, -därutöver skall jag vara envis och respektfullt påstridig. Det mesta av energin gick åt till detta -positiva- möte. Två timmar tog det och det tog också min energi. Lite ny energi fick jag dock genom att ägna mig åt lasterna. Jag var nämligen på rean på bokrean och fyndade böcker och sedan också och handlade ännu fler böcker på second hand. I taxin på vägen hem fick vi skjuts med en helfestlig chaufför med en väldigt brokig historia, men den, -ja, den kommer jag inte att gå in på här… |
|
Läsarinflik