Hem > Dissociation, Trauma > Påsklov

Påsklov

(Det är fortfarande problem med inloggningen och servern -förmodar jag- på bloggproffs. Vissa inlägg och uppdateringar försenas därför. Hoppas på överseende.)

PÅSK. Stilla veckan är ingen stilla vecka för mig. Var ute på eftermiddagen och tog en fika på stan med U och blev väldigt medveten om hur intensivt allting på stan var. Människor som gick omkring överallt. Påskris och kycklingar i rondellerna och folk, folk, -överallt folk. Vi fick vår kopp kaffe och insikten om påskens nära förestående slog mig kraftigt. Började kallsvettas och känna mig tung, yr och ofokuserad, lite utanför allt det som skedde runt mig.
Dimman hänger sig kvar och det dunkar i huvudet; Påsklov. ”Jag vill inte” snurrar i mitt huvud. Vill inte vad? Jag är inte säker. Jag vill bara inte. Lov överhuvudtaget är skrämmande. Påsklov alldeles särskilt skrämmande; åtminstone just nu. Jag har egentligen ingenting att vara rädd för längre. Jag är så fullt medveten om det och ändå skrämmer det mig så mycket. Påsklov. Nej, det jag behöver är ett riktigt påsklov – ledighet från påsken , eller snarare från mina associationer till den samma.
Jag behöver vila.

Categories: Dissociation, Trauma Taggar: ,
  1. Inga kommentarer än.
  1. Inga trackbacks än.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu