Arkiv

Arkiv för maj, 2009

Den heliga helgen som bara försvann

maj 31st, 2009 Inga kommentarer
eller

Så ursäktas en fobiker

Det var tänkt att jag skulle göra en massa nu i helgen. Jag skulle passa på. Planerna var inte väldigt omfattande, men det fanns en hel del som skulle bli gjort. Det kändes bra, då skulle jag ha ny energi till veckan som kommer och jag skulle kunna ge ett sken av att vara välorganiserad, plikttrogen och en välbalanserad individ med bägge fötterna på jorden och minsann (jodå) kan detta med att planera och genomföra planerade aktiviteter. Egentligen handlade det inte om så mycket annat än att jag själv börjat betvivla min kapacitet till de små tingens genomförande. Utan morötter, inget resultat, har visat sig vara en devis jag absorberat i större utsträckning än vad kan anses nyttigt.
Det såg lovande ut. Åtminstone till en början. På fredag kväll skrev jag ner en del saker och kunde kryssa för de första sakerna innan jag gick och lade mig den kvällen. Vilket flyt. Någon brådska är det ju inte. Det är ingen som blir lidande ifall jag tar det lite lugnt. Man skall inte stressa. Det är bara onödigt. eller hur? Lördag morgon kom och med det ett alldeles strålande väder. B och Jo vädrade marknadslukten så vi begav oss av de handfull milen det var till närmaste utomhusmarknad och gav oss i kast med marknadsmyllret. En inte helt genomtänkt idé visade det sig. Jag är inte gjord för utmaningar av det slaget, klagade jag. Det har visserligen sina randiga skäl, så jag må vara ursäktad.
Väl hemma igen var jag trött. Oerhört trött. Inte direkt upplagd för att ta tag i den (ändå) väntande listan med saker att ta sig för. Dessutom var det varmt, väldigt varmt, för att inte tala om den höga luftfuktigheten som med mina astmatiska besvär kan ställa till det ordentligt. Nej, tacka vet jag en tidning i solstolen på balkongen, ett glas smoothie och en uppskuren ananas. Dessutom kan jag få tvång av att städa. Tänk om jag fick både tvång och kroppsminnen som en följd av andningssvårigheterna. Det skulle inte vara så bra, nej. Det är nog klokast att ta det lite lugnt. Det finns mycket kvar av helgen än.
Resonemanget kändes helt acceptabelt igår, men så blev det en ny dag. Ingenting särskilt på agendan. Handla lite bara. Det var allt. Förutom de sakerna som fortfarande stod orörda på listan uppe hos mig, vill säga. Kläderna klibbade sig fast vid kroppen när jag efter ett par timmar ute på balkongen gick in. Värmen var snudd på tropisk. J föreslog en dusch. Ett inte helt oävent förslag en dag som denna. ”Men…” började jag, ”då måste jag upp på motionscykeln först och det orkar jag inte, inte nu…” Men det var uppenbart att en dusch var så gott som oemotstådlig. Man kan ju faktiskt duscha fler gånger menade J. Och hon hade ju helt rätt. (Sedan skulle jag skylla det uteblivna motionspasset på att jag faktiskt redan duschat…). Efter duschen måste jag vila, -förstås. ”Sedan” skall jag ta tag i det intalade jag mig själv.
Timmarna gick. Det blev kväll. Jag satte mig framför datorn och skrev några meningar i en ansökan om extra bidrag för utlandsvistelse, men eftersom jag har en tendens att bli lite petnoga i skrift, så lade jag ansökan ifrån mig, ”för” tänkte jag ”man skall nog akta sig för att bli tvångsmässig där också”, ”kommer jag in i det så kanske jag inte kan sluta förrän jag är klar, -någon gång imorgon bitti. Och det”; ”det vill väl ingen riskera ändå?”
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Marknadsfobi

maj 30th, 2009 Inga kommentarer
Egentligen handlar den inte om marknader, fobin jag har. Nej, det är mer komplicerat än så. Som om det inte vore komplicerat i sig kommer alla människor som samlas, trängs, skuffas och kilar förbi att blanda sig med de övriga intrycken. Alla de intryck som formligen forsar in. Jag känner att jag måste ha koll, överblick. Jag måste ta in allt. Registrera. Hitta utvägar. Flyktvägar. Jag måste veta var de finns. Utifall att…

Små barn springer omkring, unga föräldrar med punkfrisyr blandas med äldre kvinnor och män. En del är uppklädda. Vissa har kassar med fyndade marknadsvaror, chokladkyssar, remmar, korv och hantverk. Vissa skjutsar på barnvagnar, några står i en klunga vid scenen med dragspel på magen och skrattar ljudligt. Glada miner. Mest glada miner överallt. Men jag är inte glad. Jag är koncentrerad, Jag är beredd.
De flesta hundägarna verkar ha sina telningar med på marknaden. De trängs med människorna och stånden. Möjligen är det för att det är för varmt att ha dem kvar hemma eller i bilen. Jag fokuserar. De mindre hundarna går bra. Det är de stora svarta jag är rädd för.

En timme, inte mycket mer står jag ut, sedan återvänder vi till bilen. Med öppet fönster kör vi de handfull mil det är hem och jag kryper utpumpad ner i solstolen på balkongen när jag väl är hemma. Jag somnar direkt. Tröttheten är tvingande.
(Men så har jag ju också varit på marknad en het försommardag i slutet av maj, 2009)
Categories: Allmänna tankar Taggar:

The three faces of Eve – 50 år senare

maj 28th, 2009 Inga kommentarer

Minns ni ”The three faces of Eve?”. Här är tre BBC-klipp med Chris Costner Sizemore som är kvinnan bakom ”Eve”. Det är riktigt intressant. Ta gärna tid för det. Sammanlagt är det kring 20 minuter, lite mer.

YouTube Preview Image YouTube Preview Image YouTube Preview Image

Categories: Dissociation Taggar:

Fokus och stillsamma tankar

maj 27th, 2009 Inga kommentarer

Det har varit en riktigt bra dag, lite lång, men bra. Jag har hållit fokus över förväntan och haft en ganska trevlig dag på det stora hela. Dagens komplimang fick jag hos frisören (ja, jag var där igen idag, denna gång för att klippa mig, senast, alltså i förrgår, -dagen då sommaren kom, bokade jag bara tid). Frisören själv är en kvinna i sin bästa ålder, glad, vänlig, kring 45 ungefär och ursprungligen från sydligare breddgrader. Vi pratade lite om ditt och datt. Jag och Le var de enda kunderna där så det blev en hel del konversation. Frisören E gissade att Le hade barn (och visst har hon ju det). Hon såg ut som en mamma, menade frisören (Le fann det måttligt underhållande-trots att det förmodligen var menat som en komplimang). Sedan talade vi lite om Å (som också klipper sig hos min nyfunna vän) och hur det nu kom sig så kom hon att gissa på min ålder.

När jag sedan, glad i hågen, promenerade hemåt i blåsten log jag fortfarande. Min frisör hade tagit mig för att vara 8-10 år yngre än jag egentligen är. Och faktum är att jag tror att hon faktiskt trodde det. För att förklara sitt misstag sa hon ”du har så små porer, så fint” och det var så genuint att det inte gick att värja sig. Det är konstigt att några meningar som de jag fick serverade idag kan förgylla ens dag på det viset, men det gjorde de. Det kändes bra. Jag blev glad.
Lite glädje i dessa tider sitter inte fel. Jag har 10-års minnesdag om en vecka av något som satt djupa spår hos mig. De senaste dagarna har det dykt upp i tankarna allt mer. Det är som om jag förbereder mig. Som om jag gör mig beredd. Det handlar om en sorgeprocess som behöver stillheten och eftertanken. Den behöver utrymme. Det är ju tio år sedan…

Categories: Allmänna tankar Taggar: ,

Att äga sin kaffekopp

maj 26th, 2009 1 kommentar
Plötsligt, medan jag satt ute på balkongen med min blåa mugg frukostkaffe, så slog det mig att detta med ägande inte är en helt okomplicerad sak. Senare på eftermiddagen återkom samma insikt till mig igen. Dörren framför mig öppnades och jag brände på med mitt allra gladaste ”GRATTIS!” samtidigt som jag värdigt räckte fram en bukett liljor som lite nonchalant (alls icke) var placerade i en gammaldags mjölkkanna (ni vet de där som stod ute vid vägen i samhällena förr i tiden när mjölkbudet kom körande, men den här var lite mindre). Objektet för min gratulation såg genuint förvånad ut, kläckte ur sig något i stil med ”det hade jag inte en tanke på”, ”du hade inte behövt”. Och självklart hade jag inte behövt. Men jag ville.

Jag ville, inte bara för att det är sed och god ton att uppmärksamma folks födelsedagar, utan också för att jag ville att hon (eller egentligen det, -objektet) skulle känna sig uppskattad och ihågkommen (och för att hon skulle komma ihåg mig på min födelsedag också för den delen, men sådant gör sig kanske bäst osagt).
Hur det sedan kom sig så trippade jag omkring i hennes lägenhet (som är ganska liten oberoende av vad grannen ovanför tycker) och kunde med ett par ögonkast konstatera att den handgjorda (och i sanningens namn rätt så groteska) skapelse till taklampa som jag kärleksfullt nog skänkte henne till jul inte hängde på någon synlig plats i lägenheten (tack och lov). Jag var tvungen att le för mig själv, för hur eländigt hade väl det inte varit om hon, bara för att hon visste att jag var i antågande, hade hängt upp den samma så att jag skulle få intrycket av att hon uppskattat mitt hantverk (det hade ju kunnat vara så att jag själv hade tyckt väldigt mycket om den). Nu är det ju så -hur som helst; och under alla omständigheter, att det är hennes taklampa och hon får göra vad hon själv behagar med den. Jag äger den inte längre. Och har igen äganderätt och kan heller inte ställa några krav på vad hon gör med det som är hennes.

Vid frukosten när jag smuttade på min kopp kaffe hade jag en liten orolig känsla i magen. Det är nämligen så att jag av B fick en kaffebryggare till jul. En ganska ful vit sak som brygger helt bedrövligt kaffe. Ganska omedelbart gav jag gåvan vidare till Å och gänget jag delar lägenhet med (de som bor på nedre botten), eftersom jag helt enkelt inte stod ut med den. Ganska snart efter jul gick jag och köpte en ny kaffebryggare till mig själv (en snygg svart/metall med tillräckligt med watt för att få kaffet helt rätt) som jag smidigt nog lade undan när B var på väg (man vill ju inte såra folk, så jag tog saken ett steg längre…).
Eftersom B kommer på besök ganska exakt två gånger i veckan (han kan detta med rutiner – jag har mycket att lära av honom) blev det mycket flyttande och saken drogs till sin spets här om dagen då den vita fula saken inte fanns någonstans. I stället stod där en klassisk gammal hederlig sak som såg bekant ut (den stod där innan jul också).
Å såg min förvirrade blick och sa som det var, att den fula vita saken brygger för eländigt kaffe och inte blir det varmt heller. Den var kasserad. Så hade det hänt. ”B:s” kaffebryggare var undanröjd. Men jag kunde knappast känna mig överkörd, -jag hade ju faktiskt gett bort den. Å hade gjort det med den som hon fann bäst. Det var trots allt hennes beslut att ta, (-och ett så klokt beslut sedan).
Imorgon när B kommer skall jag säga som det är. Och nästa gång jag åker hem till Y och ”min” fina mjölkkagge ligger i conteinern utanför, så får jag påminna mig själv om att vad folk gör med sina saker är faktiskt deras ensak.
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Vart tog tiden vägen?

maj 25th, 2009 Inga kommentarer
Av någon helt obegriplig anledning så kom sommaren just idag. På min väg till frisören mötte jag en äldre herre med rollator, knästrumpor, sandaler och boxershorts. Det var i stort sätt allt han klätt sig med (förutom ett tjockt halsband i guld). Solen stod högt på himmelen och det var varmt, inte för att jag kände av det, men jag kunde dra slutsatsen att det nog var det. Äldre herrar går annars sällan omkring klädda så (hoppas jag).
Vid planeringen imorse, när jag och Å satt i personalrummet och pimplade förmiddagskaffe talade vi semestrar och semestervikarier som om det vore aktuellt redan nu. Och hoppsan insåg jag då, -det är aktuellt redan nu!
Det är den sista veckan i maj månad och sommaren har kommit.

Jag ställer mig lite tvehågsen till detta med sommar. Jag gillar solen, ja… -ljusa sommarnätter och glass i skuggan med en sudoku-tidning är heller inte fel, men det är det där andra jag har svårt för. Det där andra som stavas S O M M A R L O V…
jag har sommarlovsfobi, och det fast jag inte haft sommarlov på sisådär femton år. Somrarna var liksom alltid värst. Då när det inte fanns någon skola att gå till.
Nej, i år blir det inte något sommarlov. I år får det bli semester. Något skall man ha för att man har passerat de trettio…
Categories: Allmänna tankar Taggar: ,

Modifierad helg

maj 23rd, 2009 4 kommentarer

Efter att ha sett förödelsen (lite väl starkt ord kanske i sammanhanget, men effekten blir i varje fall tydlig) så kan jag ganska lugnt konstatera att helgen ser ut att gå i modifierandets tecken. Jag skall passa på att uppdatera trauma-agenda och trauma-notis också så ni som försöker hitta rätt på sidorna just i dessa dagar får alltså -än en gång- stå ut med viss oreda, -allt för den goda sakens skull!

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Uppdateringar…

maj 22nd, 2009 Inga kommentarer

Fredag kväll, alltså nu i skrivandets stund får ni stå ut med att undertecknad leker lite med layouten, med den påföljden att det kan vara lite svårt att hänga med i svängarna under tiden. Tack för ert överseende (som jag blint litar på att ni har…)!

Categories: Allmänna tankar Taggar:

En dag vid havet

maj 21st, 2009 3 kommentarer
De små vägarna som i kartboken såg lättorienterade ut visade sig i verkligheten vara både fler och krångligare än vad som gick att förutse endast genom att studera den medhavda kartboken. Möjligen hade det gått bättre ifall jag hade tagit i beaktande att kartboken var från sent sjuttiotal och att det uppenbarligen är så att infrastrukturen byggts på sedan dess. Vi kom fram i alla fall. Om än inte riktigt den väg som det var tänkt från begynnelsen.
När vi, B, Å och jag själv klev över klipporna upp mot den lilla gångbron var dock alla kartor i världen oväsentliga.

Vi hade kommit till havet. Det där mystiska, mäktiga och otroligt vackra, åtminstone från den sida som det visade sig idag. Det var glittrande kristaller och skrikande måsar, blommande styrmorsvioler och gråsprängda klippor som nötts av tiden under generationer av barn, unga (och äldre) älskande, av trötta storstadsbor som för en dag tagit sig ut till klipporna, -och havet. Här har man suttit och ätit medhavd macka med prickig korv och njutit av solen och en kopp kaffe eller en burk med lättöl (eller en festis om man tillhört de yngre). Här har såväl drönare som högt uppsatta gentlemän -och kvinnor ätit ur sin medhavda fikakorg på någon av alla de kala klipporna och förstrött kikat ut på det vida havet, på segelbåtarna där ute och på måsarna (den som haft tur har också fått se en och annan havsörn). Just denna dag var det en liten lustig skara, två kvinnor och en man som gled (kravlade sig) fram över hällarna och för att uppleva det. Havet.
Å hittade sig en favoritplats ganska snart och fram ur hennes ränsel dök en bok upp som pockade på hennes uppmärksamhet (senare skulle det visa sig att det blivit lite väl mycket sol ute på den platta låga klippa där hon spenderade hela eftermiddagen, men njöt gjorde hon allikevel).
B och jag valde att göra det lite mer besvärligt för oss. Vi ville se mer och valde att promenera runt ett par av halvöarna, valsa över klipporna bara för att kunna sätta oss ner i solen, dricka cider och kaffe och äta vår medhavda salladslunch med händerna (besticken glömde vi lustigt nog hemma -igen) på en klippavsats lite längre bort. Tången skvalpade nere vid vattenbrynet och doften av tång fångades upp av brisen som förde den salta havslukten upp till oss.
Det blev en ganska lång eftermiddag trots allt. En eftermiddag som förmodligen kan betecknas som ”trevlig”, ”mysig”, ”avkopplande” och ”välbehövlig”. Men havsluften tär på krafterna. Saltet i luften gör mig dåsig. Så när vi sedan satte oss i bilen för att åka hemåt så somnade jag på direkten. B fick sköta navigeringen själv.
Visst är det så att jag saknar havet. Jag har trots allt bott vid havet under flera år, även om det vid dags dato hunnit passera en hel del tid sedan senast. Havet är lockande, tilltalande. Havsvattnet flyter i ådrorna. Ändå är havet också skrämmande. Minnen av gamla händelser. Gamla erfarenheter, trauman, som i mitt medvetande är förknippat med allt det vackra, vågorna, klipporna, doften av tång och den ständiga brisen. Så bekant. Så hemtamt. Så skärmmande.
Categories: Allmänna tankar, Trauma Taggar:

Det är en dag imorgon också

maj 21st, 2009 Inga kommentarer

Bloggproffs har haft vänligheten att uppdatera sin host-verksamhet. För mig betyder en del att göra för att få denna sida att fungera som jag vill och för er betyder det kan vara lite rörigt ett litet tag framöver tills det att jag fått ordning på allt. Det kan kanske vara bra att veta att du alltså inte kommit fel eller så…
God natt!

Categories: Allmänna tankar Taggar:
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu