Arkiv

Arkiv för juli 19th, 2009

Kvällens inlägg, redigering 722

juli 19th, 2009 Inga kommentarer
eller

Vem har sagt att det regnar?

Regnet, -jag kan svära på det, kom i små finfördelade doser och dalade ner utanför balkongräcket. B och jag satt en meter från nederbördens framfart (jo, jag lovar, det regnade visst) och pratade lättsamt om L som köpt hus (öhh… -grattis!) i samma område som B:s dotter M och om kantarellerna som redan står och växer i våra skogar (B kom med en påse nyplockat när han anlände stunden innan), om sockorna (i nuläget är det frågan om sockan, i singular) jag stickat till B och hur det nu kom sig så flöt tankarna iväg och jag mindes när jag och min bror lekte sjukhus som barn. Vi letade reda på alla sockor vi bara kunde få tag i och trädde sedan på samtliga (jag hade vänster-sockorna och bror min de som blev över, -i regel högersockorna då); sedan hoppade vi omkring på ett ben och lekte bruten fot. ”Gipsleken” var inte så populär hos föräldraskapet. Deras sockor var ju störst och ändå större blev de av att träs på varann… Vad jag minns så hade vi riktigt trevligt då vi lekte. Såhär efteråt undrar jag så smått om det var helt sunt, men, hur som helst, -vi gillade vår lek av någon outgrundlig anledning. Jag vet inte när vi slutade leka den leken. Kanske var det i samband med att någon av oss tvingades gipsas på riktigt eller så var det för att pappa klagade på att vi omvandlat hans myssockor till fottöj av gigantiska proportioner.

Det är inte regnet som väcker mig ur min stilla begrundan. Det är B som harklar sig lite försynt. Han är en gentleman och stör inte gärna en dam som tänker. Mina tankepauser kan dock dra ut på tiden om jag sveps iväg, alldeles särskilt om jag sveps iväg till lekar jag lekt för länge sedan, kanske en dag som denna, en dag då regnet nästan omärkbart tagit sikte på jordens yta.

Bilden ovan är en detaljbild från tavlan jag målade i tisdags, -en tavla som idag följde med B hem till honom. När jag tog ett steg tillbaka och beskådade mitt verk (som mäter 40 x 60 cm) kunde jag konstatera att jag gått utöver mina vanliga ramar. Tavlan föreställer visserligen fyra personer, personer man inte ser vid första anblicken av tavlan, men annars är tavlan rätt abstrakt. Motivet är dolt. För mig var det ganska spännande att måla rakt av på känsla utan att fokusera på detaljer och perspektiv. Kul. riktigt kul faktiskt.
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu