Hem > Allmänna tankar > Vet du att man framkallar onda andar när man yogar?

Vet du att man framkallar onda andar när man yogar?

eller

Thai qi på svenska

De var tre till antalet. Två tjejer och en kille. Killen var äldst, kanske 9-10 år. De kom gående uppför backen och frågade om de får titta på. De tog sikte på mattställningen som stod några meter ifrån mig och kravlade lätt upp på den. Alla tre munnarna var blålila och avslöjade obarmhärtigt vad de tre hade haft för sig ute i skogen, den skog de precis kommit från. De pratade tyst med varandra. På arabiska kanske. Eller kurdiska (jag måste medge att jag inte riktigt hör skillnaden även om det lär vara en världsvid skillnad). Killen var den som talade med mig, ställde frågor. Efter en liten stund, precis som jag var inne i rörelsen ”fånga rävens svans” frågade han ”Yogar du?” -”Något sånt” svarade jag, utan att tappa koncentrationen. ”Då vill vi inte se!” ropade pojken och som på en given signal sprang de bort till gungorna tio meter bort. De två flickorna smygkikade på mig men vågade inte säga så mycket. ”Tror du på Gud?” ropade killen, lite utmanande. ”Ja!” sa jag, ”tror du?”.
Han blev tyst en stund: ”Vet du att man framkallar onda andar när man yogar?”
Han var allvarlig; det var en allvarlig fråga. ”Det tror jag inte” sa jag, ungefär samtidigt som jag avslutade med en namaste-bugning. När jag vända mig hade barnen redan sprungit iväg. Jag insåg plötsligt hur skrämmande jag måste te mig. Här står jag och framkallar onda andar. Det är klart att de inte vill se. Att jag är otäck. Lite spännande också men mest otäck.
”Så märkligt egentligen” tänker jag när jag knallat upp för trapporna till lägenheten. Vi lär oss vissa tankemönster, vissa attityder och vissa förhållningssätt, vi lär oss vad vi skall vara rädda för och vi lär oss det för att skydda oss själva och andra… Det är egentligen samma system som fungerar vid traumatiska hotsituationer. När vi inte lyckas med fight-instinkten (pojkens verbala attack), flyr vi (barnen valde först att ”inte se på”, sedan att försvinna bort, rent fysiskt), -flight.
Lyckligtvis tvingades barnen inte till någon freeze-respons, -det blev ett hanterbart hot som de inte traumatiserades av. Deras försvarssystem fungerade alltså utmärkt. (Det är ett gott tecken, då kanske de kan hantera även andra potentiellt hotfulla situationer på liknande sätt.)

Lite dumt känns det ändå. Jag blev ett potentiellt hot idag som triggade barnens system för defensiva handlingar (Defensive Action Systems) och ändå var det ju inte ens yoga jag sysslade med; det var ju thai qi…

Categories: Allmänna tankar Taggar:
  1. Inga kommentarer än.
  1. Inga trackbacks än.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu