Hem > Trauma > Eftertänksamhet

Eftertänksamhet

Det är bra lätt att vara efterklok. Att säga ”det där borde jag inte gjort” eller ”jag borde ha tänkt efter lite mera innan jag fattade just det beslutet”. Man skall inte förväxla sund eftertänksamhet och självreflektion med självförakt eller självhat som ger sig uttryck i meningar som ”vilken jäva idiot jag är” eller ”jag är en total katastrof. Ingen kan tycka om mig…”. (Det händer ibland att jag får hejda mig när mina självreflektion mera börjat likna en hatkampanj eller ett uppslag från skvaller- och sensationspressen än något annat.)
Till P – du efterfrågade den sörjande kvinnan och här är hon…
Idag har jag haft en dag som präglats av reflektion och eftertänksamhet (samt en liten gnutta självförakt). Självklart gäller det beslutet jag tog här om dagen att utsätta mig själv för den press det visade sig innebära att se på filmatiseringen av Stieg Larssons bok ”män som hatar kvinnor”. För mig blev det en riktigt våldsam trigger och med den kunskap jag har nu är det väldigt lätt att vara efterklok. Våldtäktsscener -som är mer eller mindre bra gjorda- är dömda att i viss mån åtminstone fungera som en trigger för mig. Det är inte det minsta konstigt. Snarast en naturlig följd av min livshistoria. Men inte desto lättare att hantera för det.

Så; vad hade jag kunnat göra annorlunda?
Jag kunde ha gjort min hemläxa lite bättre och lyssnat på de varningsklockor som trots allt klingade på ganska bra där innan. För att jag inte visste att filmen kunde komma att trigga igång mina minnen, känslor och upplevelser är ren och skär lögn. Naturligtvis förstod jag det. Kanske visste jag inte hur mycket, men jag borde ha lyssnat till min magkänsla. Dessutom kunde jag ha låtit bli att ta skeden i vacker hand när jag redan var inne på biografen. Jag hade haft en möjlighet att bryta kutymen och gå ut. Mer med det hade det inte behövt vara.
Med resväskan packad så kan jag konstatera att jag kunde ha gjort flera saker annorlunda. Jag blev ordentligt pressad och mår fortfarande ganska dåligt av det som väcktes av upplevelsen inne på biografen, men jag jobbade sedan aktivt för att hantera allt det som kom upp så bra jag bara kunde.
En liten eloge till mig själv alltså för att jag inte gav efter för några destruktiva impulser. Det går framåt med andra ord.

Categories: Trauma Taggar: , ,
  1. Inga kommentarer än.
  1. Inga trackbacks än.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu