Triumfen över Traumat

Dagen har varit en riktig mastrodont-dag. Jag är synnerligen trött och har inte energi att skriva så mycket. Efter näringarna åkte vi – hela gänget, till en av kursarnas hem. Hon bor en dryg timmes bilväg härifrån, ute i ingenting, vid en liten (eller ja, ganska så stor) sjö. Det visade sig vara ett litet paradis. Stugan var nyrenoverad (eller ja, den gamla revs väl mer eller mindre), med högt till tak, vita brädväggar (lite lätt marint tema) och enorma fönster ut mot sjön. Från altanen kunde man hoppa rakt i plurret om man så ville. (Stället såg ut att vara hämtat från någon feel-good reklamsnutt för gourmetglass eller inhemskt kaffe och framkallde en kollektiv ”här vill jag bo”-känsla.) Vi hade riktigt trevligt, men att samlas åtta tanter (mellan 25 och ja, säg 70, de flesta närmare det senare nämnda) varav det stora flertalet är oerhört pratsamma tär på krafterna. Jag gillar ”mina” tanter men är synnerligen glad att jag inte tvunget behöver interagera med dem mer än några timmar i veckan.

Nu måste jag sluta, ville mest blogga bara för att säga att jag fortfarande skriver även om det passerat några dagar.

Ha det!