Hem > Privat, Trauma > Att ge och ta kritik

Att ge och ta kritik

Eller

Konsten att bedöma och berömma

Det har varit en sådan där dag idag, alltså en sådan där dag… Större delarna av eftermiddagen tillbringade jag liggande på rygg på golvet bredvid toa-stolen. Mellan kräkningarna passade jag på att läsa lite om detta med att ge och ta kritik (jag mår oftast bättre om jag kan distrahera mig med något när magen krånglar och varför inte utveckla just den förmågan när man ändå befinner sig i brygga). Som ni, som följt bloggen lite grand, säkert märkt, så är det ett ganska aktuellt ämne.
Jag tror också att många med interpersonella trauman lider av samma poinefobiska (rädsla för bestraffning) tendenser som jag själv gör av och till (mest till).

Det har säkert bedrivits forskning även på det (även om jag inte behärskar just det området till fullo), men det skulle inte förvåna mig ifall det visade sig vara så att traumatiserade människors kritikhantering är ännu snäppet mer komplicerat än jämförelsegruppens (av slaget glada unga psykologistudenter). Jag vet att jag själv lätt blockerar mig när jag får negativ kritik och missar då lätt lärdomen som finns inneboende i kritiken, för när allt kommer omkring så är kritik i första hand information för utveckling (Det kan vara bra att minnas det när man själv väljer att framföra kritik åt något håll).

Vi ger kritik för att bygga upp en annan människas beteenden eller yrkesroll/ professionella egenskaper. Vi ger också ”kritik” (tror vi) för att hävda oss själva, men i sådana fall så har vi själva missat poängen. Då handlar det inte om kritik, utan snarare om pajkastning och det är ett ämne som förtjänar en helt egen kolumn någon dag. De gamla grekerna talade om kritikos, -en egenskap, -oftast utvecklad sådan, som innebär att kritikern är förmögen att avgöra eller bedöma någonting hos någon annan. Att vara en kritiker innebär alltså ansvar.
ganska intressant egentligen när man börjar fundera på det. Det betyder att mycket av det som jag uppfattat som kritik genom min uppväxt aldrig var annat än missbrukande av makt. Nedvärderande kommentarer som sades för att utöva makt, inte för att hjälpa mig utvecklas. När man börjar se på saker och ting på det sättet är det lätt att börja se utvecklingsmöjligheter i stället för hinder. Jag har alltså skaffat mig en ny målsättning, -att bli en riktigt bra kritiker, av den gamla grekiska sorten…
Categories: Privat, Trauma Taggar:
  1. Inga kommentarer än.
  1. Inga trackbacks än.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu