Minns ni ”The three faces of Eve?”. Här är tre BBC-klipp med Chris Costner Sizemore som är kvinnan bakom ”Eve”. Det är riktigt intressant. Ta gärna tid för det. Sammanlagt är det kring 20 minuter, lite mer.
Det har varit en riktigt bra dag, lite lång, men bra. Jag har hållit fokus över förväntan och haft en ganska trevlig dag på det stora hela. Dagens komplimang fick jag hos frisören (ja, jag var där igen idag, denna gång för att klippa mig, senast, alltså i förrgår, -dagen då sommaren kom, bokade jag bara tid). Frisören själv är en kvinna i sin bästa ålder, glad, vänlig, kring 45 ungefär och ursprungligen från sydligare breddgrader. Vi pratade lite om ditt och datt. Jag och Le var de enda kunderna där så det blev en hel del konversation. Frisören E gissade att Le hade barn (och visst har hon ju det). Hon såg ut som en mamma, menade frisören (Le fann det måttligt underhållande-trots att det förmodligen var menat som en komplimang). Sedan talade vi lite om Å (som också klipper sig hos min nyfunna vän) och hur det nu kom sig så kom hon att gissa på min ålder.
När jag sedan, glad i hågen, promenerade hemåt i blåsten log jag fortfarande. Min frisör hade tagit mig för att vara 8-10 år yngre än jag egentligen är. Och faktum är att jag tror att hon faktiskt trodde det. För att förklara sitt misstag sa hon ”du har så små porer, så fint” och det var så genuint att det inte gick att värja sig. Det är konstigt att några meningar som de jag fick serverade idag kan förgylla ens dag på det viset, men det gjorde de. Det kändes bra. Jag blev glad.
Lite glädje i dessa tider sitter inte fel. Jag har 10-års minnesdag om en vecka av något som satt djupa spår hos mig. De senaste dagarna har det dykt upp i tankarna allt mer. Det är som om jag förbereder mig. Som om jag gör mig beredd. Det handlar om en sorgeprocess som behöver stillheten och eftertanken. Den behöver utrymme. Det är ju tio år sedan…
Efter att ha sett förödelsen (lite väl starkt ord kanske i sammanhanget, men effekten blir i varje fall tydlig) så kan jag ganska lugnt konstatera att helgen ser ut att gå i modifierandets tecken. Jag skall passa på att uppdatera trauma-agenda och trauma-notis också så ni som försöker hitta rätt på sidorna just i dessa dagar får alltså -än en gång- stå ut med viss oreda, -allt för den goda sakens skull!
Fredag kväll, alltså nu i skrivandets stund får ni stå ut med att undertecknad leker lite med layouten, med den påföljden att det kan vara lite svårt att hänga med i svängarna under tiden. Tack för ert överseende (som jag blint litar på att ni har…)!
Bloggproffs har haft vänligheten att uppdatera sin host-verksamhet. För mig betyder en del att göra för att få denna sida att fungera som jag vill och för er betyder det kan vara lite rörigt ett litet tag framöver tills det att jag fått ordning på allt. Det kan kanske vara bra att veta att du alltså inte kommit fel eller så…
God natt!
Det är knappt så jag orkar hålla ögonen öppna. Jag är trött. Det har varit en lång dag. Faktum är att jag halvvägs bytte dag och gick omkring och trodde att det var onsdag. Det kändes som att det inte gott kunde vara samma dag fortfarande. Efter en veckas uppehåll hade jag psykologbesök idag igen. Vi pratade om fåglar som en metafor för känslor och sidor av en själv som på något sätt sitter inlåsta. Vad vi kom fram till i slutändan vet jag inte. Men det var en intressant tankelek. Om det berodde på förmiddagens terapi eller på något annat vet jag inte, men hela eftermiddagen var jag ganska dissociativ. Det var svårt att fokusera och centrera tankarna. Jag blev trött, utpumpad. Tömd på energi.
Imorgon onsdag ligger bloggproffs nere för uppdatering av systemet. Så vi får se om jag kan skriva då. Hur som helst måste jag vila nu. Ha det gott och sköt om er nu, okej?
Läsarinflik