 |
Snudd på katastrof (”andas lugnt…”), panik! I ett obevakat ögonblick smög sig big Z upp till fönsterbläcket och balanserade på ostadiga ben ute på den isbelagda avsatsen. En hund skällde till nere på gatan. Big Z tappade balansen och föll handlöst ner mot gräsmattan, stenplattorna och rosenbuskarna där nedanför (de med taggar, -massor av taggar…) Hur det kunde ha gått vågar jag inte ens tänka på. Jag flög ner för trapporna de tre våningarna och hittade honom vid tämligen god vigör. (Svansen var burrig och stod rakt i vädret och ena tassen var lite blodig, men annars var han okej.) På vägen tillbaka upp mot lägenheten var det jag som fick jobba på att lugna ner mig. Insåg att jag verkligen håller av honom. Slutet gott, -allting gott? |
Läsarinflik