Triumfen över Traumat

Det jag tänkte att jag ville ta upp direkt när jag masade mig upp i morse handlar om kontroll.Behovet av att ha kontroll eller vara i kontroll. Som om kontroll i sig är själva existensen – utan den, ingenting (ursäkta, blir lätt filosofisk när jag går upp om morgnarna. Kanske beror det på sömnmedicinen jag har för vana att knapra på vid sänggående?). I vissa hänseenden kan man kanske anse att jag är tvångsmässig. Jag behöver kontrollen. Den behöver mig. (Inbillar jag mig.)

I grunden handlar det förmodligen om otrygghet. Jag försöker skapa trygghet genom kontroll. Det kan handla om patetiska detaljer, som att ha böckerna i rätt ordning (vilken ordning som är rätt varierar dock och med x antal hyllmeter blir det lätt ganska mycket jobb att ändra ordningen), eller så kan det handla om konkreta saker, som att inte ha någon som sitter rakt bakom mig (-för att skydda mig mot alla eventuella attacker). Det har lett till en vaksamhet som tar ut sin rätt. Jag blir trött och när det blir för mycket dissocierar jag. Då orkar jag inte.
Kontrollen äger mig.
Avsikten är för min del att äga.

(Skall nu bege mig av till näringarna snart för att där försöka låta bli att kontrollera -allt för mycket- den flödande kreativiteten.)