Av någon anledning har det blivit många dagar med ”vila”… så även idag. Trots det var jag till den lokala ICA Maxi butiken vid lunch och trängdes där tillsammans med ungefär sisådär 900 småbarnsföräldrar och deras små ögonstenar.
Ofta är barn, som bekant, antingen trötta och griniga eller på busglatt humör när de transporterats med sina mer eller mindre trötta föräldrar till den lokala varu- och livsmedelsmarknaden såhär en lördag som denna. Så långt allting gott.
Bland barnen och föräldrarna går jag.
En kvinna på några och trettio utan barn men med en högst sensibel förmåga att uppsnappa missnöje hos vilket barn som helst. ”Barnet kan ju vara i fara.” Oftast är det förstås inte det. Oftast är det så att barnet som fångat uppmärksamheten bara vill ha något från godishyllan eller är allmänt trött och vill helst bara hem. Men jag är på högspänn. Men i ett brus av barn och lördagsshoppande föräldrar drunknar jag. Då kliver jag in i bubblan. Bubblan i vilken ingenting existerar. Inte ens jag själv.
Läsarinflik