En epok i graven
| Kanske är det att använda lite för stora ord när jag skriver att en epok har gått i graven. Låt mig förklara mig närmare…: Redan för flera år sedan, när jag remitterades till läkare inom öppenvårdspsykiatrin fick jag höra att läkaren jag träffade var på väg att gå i pension, -egentligen hade hon redan gått i pension, men eftersom det finns så få tillgängliga psykiatrer skulle hon komma att bli kvar ett tag till, någon månad eller så. Sedan dess har perioden förlängts… och förlängts… och förlängts. Döm då om min förvåning när jag idag fick besked att vi inte kommer att ses i yrket fler gånger. Vårt (sam)arbete är över. Det känns nästan lite konstigt, för vem visste att hon faktiskt kunde gå i pension. |
 |
| På något sätt så måste jag säga, utan att för den skull nedvärdera något av det arbete hon utfört (dristat sig till att försöka utföra), att det trots allt kanske var på tiden. Så nu, med denna epoks slutskede kan jag dock konstatera att jag utvecklats en hel del sedan dess att jag första gång beträdde hennes rosa matta. Hur mycket av min utveckling som är hennes förtjänst bör dock vara osagt. Lite vemodigt är det ändå allt. Så; frid över hennes minne… För övrigt idag så har jag rengjort min laptops tangentbord. Därav dagens bild… |
|
Categories: Allmänna tankar
Läsarinflik