Fira eller inte fira det är frågan…
mars 16th, 2009
2 kommentarer
| Obehagskänslan kom igår kväll. Den kom smygande och åt sig igenom ytan tills det inte gick att ignorera den längre. Jag fick ångest. Malande obehagsångest. Nu sitter jag här och vi har firat L. Alla utom Å har gått hem. Det känns lite bättre. Dessutom har jag fått annat att tänka på nu ett tag (P var över för en stund sedan med en dvd skiva med nycklar till den konstnärliga frihetens domäner -Photoshop är det jag talar om så nu har jag inte tid att tänka på tråkigheter och ångest. Här skall installeras!) |
 |
| Obehaget handlar om rädsla och en önskan att leva. Det låter kanske konstigt, men det är just så det är. Firandet av L aktualiserade en fras som sagts till mig för säkert mer än tjugo år sedan. ”Du kommer inte att leva så länge att du hinner fylla år.” Då var det allvar. För mig var det verkligen det. Allvar. Jag var beredd att tro honom och fasade för min födelsedag. Ville inte fylla år. Sedan dess har jag fyllt år många gånger, men jag har aldrig varit bra på att fira födelsedagar. Vid den här tiden, lagom innan det datum när jag skall fylla år, kommer den lätt smygande, ängslan, oron. L ar nyss fyllt år. Jag vet inte om rädslan handlar om att hon skall dö, -eller jag. Snart. Jag borde inte vara orolig -L överlevde ju sin födelsedag. Ändå känns det obehagligt med födelsedagar. Som ett dåligt omen. Egentligen är det ju precis tvärtom. Jag borde kunna räta på axlarna och säga; ”Jag fyller år och jag lever. Tji fick du!”. Det är en månad kvar ännu. En månad som jag har tänkt att överleva. Med eller utan ångest (helst utan, om man nu fick välja). |
|
Categories: Trauma
Läsarinflik