Triumfen över Traumat

Måndagar har ju den egenheten för sig att de på något sätt försöker sätta grunden för resten av veckan. Efter veckohandlingen på eftermiddagen idag kunde jag konstatera att min energi var helt fullkomligt slut. Jag är lite hyperkänslig när det gäller stimulans utifrån och på ICA Maxi blir det sällan särskilt mycket lugn och ro. Det var rörigt värre och hundar, rullstolar, kund- och barnvagnar föstes, skuttades och drogs runt hela varuhuset och mitt i allt stod jag och visste varken ut eller in.

Det blir lätt mycket att hålla reda på i stora varuhus. Min energi går åt till att ha ryggen bar och koll på omgivningen, -allt är en relik från min uppväxt och därmed inte så lätt att skaka av sig…

Det jag tänkte att jag ville ta upp direkt när jag masade mig upp i morse handlar om kontroll.Behovet av att ha kontroll eller vara i kontroll. Som om kontroll i sig är själva existensen – utan den, ingenting (ursäkta, blir lätt filosofisk när jag går upp om morgnarna. Kanske beror det på sömnmedicinen jag har för vana att knapra på vid sänggående?). I vissa hänseenden kan man kanske anse att jag är tvångsmässig. Jag behöver kontrollen. Den behöver mig. (Inbillar jag mig.)

I grunden handlar det förmodligen om otrygghet. Jag försöker skapa trygghet genom kontroll. Det kan handla om patetiska detaljer, som att ha böckerna i rätt ordning (vilken ordning som är rätt varierar dock och med x antal hyllmeter blir det lätt ganska mycket jobb att ändra ordningen), eller så kan det handla om konkreta saker, som att inte ha någon som sitter rakt bakom mig (-för att skydda mig mot alla eventuella attacker). Det har lett till en vaksamhet som tar ut sin rätt. Jag blir trött och när det blir för mycket dissocierar jag. Då orkar jag inte.
Kontrollen äger mig.
Avsikten är för min del att äga.

(Skall nu bege mig av till näringarna snart för att där försöka låta bli att kontrollera -allt för mycket- den flödande kreativiteten.)