Efter en lång dag med ny kollega (ja, ni som känner mig vet vad jag menar…) stöp jag i säng redan framåt fem för att sova bort ett par timmar. Detta har fått som följd att jag nu, några timmar senare är hur vaken och pigg som helst. Jag satte mig ner här för en stund sedan och började plocka bland mina skisser. Jag planerar att lägga ut min serie ”En sån där Jen” här på bloggen. Karaktären Jen är en inkarnation av mig själv och ändå inte (det är det som är konstnärlig frihet, -man kan skapa allt så mycket eller så litet likt en själv som man själv behagar). Hon studerar (liksom jag – fast när det gäller mig är det med måtta) och försöker lära sig att leva med sitt trauma genom en vardag av terapi, ångest, revansch, hämndlystnad och så en del helt vardagliga relationsproblem. Skall nog ordna en egen sida åt henne här vad tiden lider.
Måndagar har ju den egenheten för sig att de på något sätt försöker sätta grunden för resten av veckan. Efter veckohandlingen på eftermiddagen idag kunde jag konstatera att min energi var helt fullkomligt slut. Jag är lite hyperkänslig när det gäller stimulans utifrån och på ICA Maxi blir det sällan särskilt mycket lugn och ro. Det var rörigt värre och hundar, rullstolar, kund- och barnvagnar föstes, skuttades och drogs runt hela varuhuset och mitt i allt stod jag och visste varken ut eller in.
Det blir lätt mycket att hålla reda på i stora varuhus. Min energi går åt till att ha ryggen bar och koll på omgivningen, -allt är en relik från min uppväxt och därmed inte så lätt att skaka av sig…
Jag tänkte hinna med en kort helgrapport såhär nu på söndag kväll… Den blir väldigt kort eftersom det inte finns så mycket att rapportera om. Jag har haft en lugn hemmahelg. Enda tillfället som jag sökte mig ut var när jag här i eftermiddag tog mig en sväng ute på gården, -och ägnade mig åt tai qi och kravlade omkring i snöslasket. Det har med andra ord varit lugnt på så gott som alla plan. Inga påträngande kroppsminnen eller andra mer djuplodade funderingar. Bra så långt alltså.
Uppdaterat: bokhyllan, övriga resurser
Som barn fick vi allt som oftast kakao såhär på söndag morgon (de gånger det blev någon frukost alls vill säga). Vanligen åt vi gröt till vardags, men så alls icke på söndagarna (varifrån kom det ålderdomliga språkbruket?), nåja…
Eftersom jag fortfarande har svårt för allt annat än flytande föda så bestämde jag mig för en söndagsfrukost bestående av en hemlagad blåbärssmoothie. Och jag måste -lite återhållsamt klädsamt, påpeka att mina färdigheter som smoothie-siär aldrig sett bättre dagar. Det var något så fullkomligt otroligt utsökt. (Eller så var det så att jag bara var så oanständigt hungrig att det mesta hade upplevts så? Vad vet jag… )
Läsarinflik