Det känns just nu för mig som att jag befinner mig mitt uppe i förberedelserna inför någonting. Riktigt vad detta något är blir svårt att klä i ord, för jag vet egentligen inte ens själv vad det är. Jag brukar få som råd att ta ut det ena järnet ur elden innan jag sätter in det nya. Av någon anledning passar det mig inte riktigt. Av den anledningen har jag under de senaste dagarna satt mig in i lagstiftningen kring grundandet och bedrivandet av idéella föreningar (även näringsidkande sådana), börjat fila på en hemsida, börjat sticka på en ny babykofta (trots att den jag höll på med innan bara är nästan klar-och förresten, ni som inte stickar, börja med det, -det är terapeutiskt) och gjort skisser inför näringarna imorgon (tänkte göra en serie koppar som jag lovade Pe redan för rätt så länge sedan och som faktiskt också redan är betalda).
Missförstå mig rätt, -jag färdigställer också saker, -men jag finner det största nöjet i processen och i skapandet av idéer. Jag borde alltså egentligen njuta av tillståndet jag nu befinner mig i, -av förberedelserna, men jag känner är inte helt övertygad om att det jag känner faktiskt är entusiasm denna gång. Jag tror jag känner vilsenhet. Ren och skär och helt lagom vilsenhet som också den hör till processen.
Så…; välkommen vilsenheten! Vad har du att berätta för mig?
Efter att ha legat nere en vecka fungerar mailen igen som den skall. Det går alltså bra att maila mig på e-post [email protected] nu igen.
Mailservicen ligger sedan fredag förmiddag nere och vi kan inte ta emot några mail för närvarande. Det verkar också som att det finns en risk att alla gamla mail raderats. Meddelar när mailtjänsten återupprättats eller -om det drar ut på tiden, -en ny adress skapats. Det rör dig om ett hårdvarufel hos leverantören. Ber om ursäkt för alla extra problem detta kan medföra.
v-h-
Admin
Hittade länken till Bill Withers – Lean On Me på en sida jag besöker ibland, -och kände att den talade till mig särskilt just nu. Det är en sådan låt som passar in lite nu som då för de flesta. Jag tror att den person som jag behöver den här förmodligen inser att det är till honom. Smörigt, javisst, men en gest allikevel som jag hoppas talar för sig själv.
Det har varit en del dagar med en hel del funderande och lite mer jobb än vanligt. Försöker att hitta min roll i sammanhanget på mer än en front. Samtidigt känns det som jag är på väg att hitta hem. Behovet av att dela med mig har ökat. Jag vet bara inte ännu riktigt hur.
Ha det gott alla!
Det börjar bli dags att lägga sig. Kvällen håller på att övergå i natt. Jag har ägnat dagen både åt förberedelser inför ett möte senare i veckan och så har jag läst på lite grann, uppdaterat trauma-agendan och försökt uppdatera mig på forskning från 1989… (tro det eller ej, men det finns områden där forskningen som var då är lika aktuell nu.) Har också, nu ikväll läst ut ”Got parts?” som jag köpte här om dagen, men är ännu inte helt redo att rekommendera den till alla och envar. En liten rekommendation kan jag slänga in, men det gäller de som har kommit en liten bit på väg, inte slaviskt följer alla anvisningar, som vågar ifrågasätta och som går i egen terapi…
Skall nu mumsa klart på den sista våfflan innan jag går och lägger mig. (Tack Je! -som hade vänligheten att ha med sig ingredienserna inför den helt oväntade våffelkvällen vi fick här… Våffelhjältar, -visst finns de!)
Läsarinflik