Marsväder

mars 10th, 2009 Inga kommentarer
Gråa tjocka moln har hängt tunga över höghusen och småhusområdet intill. Tösnöblandat regn har landat på marken och ett tungt gråaktigt snölager har lagt sig längs trottoarer och på de nyss så gröna områdena mellan husen. Det är mars och vädret är nyckfullt.
(Men knappast någon är väl förvånad.)
Förmiddagar på tisdagar betyder för min del egenterapi. Gentemot allt sunt förnuft så har jag faktiskt börjat gilla henne, min psykolog. Hennes terapeutiska metod har visat sig ha en del positiva sidor, -också. Hon är den sortens terapeut som du, efter flera års terapi ännu inte knappt vet efternamnet på. Att hon har en man har jag räknat ut genom landstingskatalogen (och så har hon ring, -men det i sig behöver ju inte betyda något). Jag vet inte om jag är den enda som gör så. Snokar omkring. Känner mig lite skamsen att erkänna det. Jag har dock låtit det vara med det, -det och så har jag googlat (utan att hitta något överhuvudtaget – hon är ingen exhebitionist min terapeut).
Möjligen är det så att jag vill veta i vems händer jag lägger min psykiska hälsa.
Kanske är det i sig inte så konstigt ändå?
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Om att ta plats

mars 9th, 2009 2 kommentarer


Att vara till lags, är mångas melodi
Det gäller då mest att bara smyga förbi
Att andas i samma takt som musiken
och undvika att göra någon annan besviken
Att bete sig artigt, förnuftigt och rart
på ett sätt som i längden knappt är hållbart

Om ditt mål här i livet är att bli accepterad
Håll dig då i hatten, -du kan bli chockerad
Illusionens offer är du själv i egen hög person
Det som driver dig är inget annat än dold aggression
vad du känner och erfar -allt detta minimeras
Du blir ett offer för din rädsla att brutalt generas

Jag är inte särskilt ledsen att du får höra det såhär
Lär dig hellre då att bli en ärlighetens Fred Astaire
Var ärlig, men var det med viss elegans
Ta din plats på scenen och bjud upp till dans
Visst krävs det viss träning, så är det med det mesta
Men hittar du din kärna blir du mer balanserad än de flesta…
Categories: Trauma Taggar: ,

Dränering

mars 9th, 2009 Inga kommentarer

Det har vart en emotionell karusell de senaste dagarna. En del av de saker som gett utförslöporna snålskjuts hör inte hemma här i bloggen, men just nu, i skrivandets stund, känner jag mig smått dränerad av intensiteten i känslorna. Även mindre saker har tagit mycket energi. Jag och J (alltså inte Jo) tog bilen till en lokal marknad för ja, -gåvoartiklar och dylikt här på eftermiddagen. Avsikten var att inhandla en födelsedagspresent till L (hon vet i alla fall att hon kommer att bli uppvaktad så jag kan lika bra skriva det här). Efter en stunds strosande och slutligen en inhandlad present (samt en golvljusstake till mig själv) åkte vi hem. (Ingen jättestor utmaning med andra ord.)
Av denna lilla ansträngning av koncentration i en för övrigt ovanligt välbesökt butik, -där jag trängdes med flera skrikande spädbarn (okej då, två spädbarn varav bara det etta skrek) blev jag fullständigt utpumpad. Jag blev trött, hålögd, stirrig, virrig och alldeles tom…
Tomhetskänslan känner jag igen. Det är den som kommer tillsammans med tröttheten. Samma tomhetskänsla som man kan få när man agerat självdestruktivt och kapitulerar inför sin egen oförmåga att hantera de mest vardagliga ting (ändå brukar man stiga upp även följande dag och överleva även den och i bästa fall leva lite mindre självdestruktivt än dagen innan).
Den mest självdestruktiva perioden av mitt liv är sedan länge passerad (tio år på ett ungefär) men tomheten kan dyka upp i alla fall ibland. Och just nu verkar den vara på god väg att flytta in igen. Den är en objuden gäst som jag skall visa på dörren. Så jag tittar slött upp, konstaterar att tomheten har tagit sig in. Sedan ignorerar jag den. Tomheten vill inte bli ignorerad. Den vill äga. Men den bor inte här längre. Den är en gäst och även de mest enträgna gäster brukar avlägsna sig när man ignorerar dem…
Borde kanske ta och vattna blommorna?

Categories: Dissociation Taggar:

sockerchock och skrattfnatt

mars 8th, 2009 Inga kommentarer
Rent kulinariskt har det varit en synnerligen ensidig dag. Tre måltider blev det – alla bestående av pannkakor med blåbärssylt och grädde. Som om det inte var nog så kom B, sin vana trogen, på eftermiddagen och hade med sig en kaffebakelse till fikat (han ville uppmärksamma ”en internationell kvinna” på hennes dag, -och jo, jag vet, han skämmer bort mig).
Av förekommen anledning fick jag således sockerrus framåt kvällen med påföljande skrattfnatt.
Egentligen var det ett allvarligt tema. Jag och Jo högläste en bok om frihet och feminism (även det råkade passa denna dag). Halvvägs in i boken fick jag en skrattknäpp, -ni vet en sådan där helt absorberande fanatisk och tveklöst omotiverad vasinnesskrattattack.
Dubbelvikt, med tårarna sprutande, flämtande efter andan och med skrattet dundrande hela vägen genom halsen, ner i magen och upp tillbaka igen, låg jag på soffan och ömsom skrek, ömsom kämpande efter luft. Det blev en surrealistisk upplevelse (jag vet inte när jag senast fick ett sådant anfall, kanske senast som jag levde på en diet av uteslutande kaffe, bakelser och pannkakor med sylt och grädde?). Temat i boken var synnerligen seriöst, politiskt liberalt och skrivet i debattform, -och definitivt ingenting som på något sätt kan förklara mitt skrattutbrott.
Hur det kom sig att jag skrattade är kanske ointressant i sammanhanget.
Det som hände när jag skrattade däremot har en helt annan botten. För mitt i allt, i det skedet att jag skrattat slut på luften och flämtade efter mer luft kom en stark flashback över mig. Så mitt i skrattattacken kom paniken. INGEN FÅR TA MIN LUFT! Ge mig min luft tillbaka!
Paniken kom helt ur tomma luften. Jag kände igen tyngden över mig. En manskropp. En penis som pressade sig ner i halsen på mig. Könshår i ansikten. OCH INGEN LUFT. Hulkandet, känslan av att kvävas.
Sedan försvann jag. POFF, -borta. När jag kom tillbaka hade det kanske gått någon minut eller så. Jag satt i soffan och läste med lugn stadig röst. Fnissade lätt till när jag kom tillbaka, sneglade på Jo, som inte såg ut som om det hade hänt någonting annat än att vi bägge hade triggat varandra till en fabulöst intensiv attack av hejdlöst latter.
Ändå hade jag varit borta.
En kort stund.
I det förgångna.
Categories: Allmänna tankar, Dissociation Taggar:

Nätartikelserien – Trauma (del 4)

mars 8th, 2009 Inga kommentarer
Nätartikelserien – Trauma (del 4)

Internationella kvinnodagen till ära publiceras nätartikelseriens fjärde del! I del fyra fokuserar vi på psykiska försvar vid trauma och nuddar lite vid dissociation som är temat för de följande artiklarna.
Del 5 kommer den 20 mars 2009.

Nätartikelserien – Trauma (del 4)

Tidigare artiklar i serien:
Inledning och förord
Nätartikelserien – Trauma (del 1)
Nätartikelserien – Trauma (del 2)
Nätartikelserien – Trauma (del 3)

Categories: Trauma Taggar: , ,

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN

mars 8th, 2009 Inga kommentarer
Med anledning av kvinnodagen

Har ni inte läst boken ”Hedern har sitt pris” så rekommenderar jag allra varmast och mest helhjärtat att ni läser den. Mukhtar Mai berättar själv om sitt liv och hennes liv är ett liv fyllt av förnedring och djupt lidande, men också ett liv fyllt av envis kamp, självrespekt -och upprättelse. Hedern har sitt pris är en skildring av ett livsöde som tog en oväntad vändning, en fattig ung frånskild kvinna som våldtas brutalt. En våldtäkt som förväntas leda till självmord, men som leder till en förändring av ett helt samhälle och en framtid för många unga pakistanska kvinnor och flickor.All min beundran, -i systerskap och med djup respekt, till den kvinnan som fick detta att hända.
Categories: Trauma Taggar: , ,

På efterkälken

mars 7th, 2009 Inga kommentarer
De flesta som känner mig är kanske inte så förvånade. Jag är något av en tidsoptimist, åtminstone vad gäller läsandet av böcker. Jag tror att jag nog hinner och att det kanske tar en dag eller två, men sedan skall jag ha hunnit i fatt. Men nu har det visat sig att jag ligger hopplöst långt efter. Bokhögarna på soffbordet bara växer (olästa böcker har inte tillträde till min bokhylla). Jag får snart skotta mig genom passagen mellan soffbordet och hyllan för att kunna ta mig till skrivbordet. Ändå älskar jag det. Jag njuter av att dränkas av olästa böcker, ha dåligt boksamvete, men framför allt att plocka bland böckerna på jakt efter den perfekta boken att läsa just nu. Att den finns där någonstans det vet jag. Det gäller bara att hitta den…
För övrigt har det varit en ganska lugn dag, en dag med svensk seger på 400 meter i inomhus-EM, -en dag som mest tillbringats inomhus. Jag och J tog oss en tur ut, gjorde Tai qi och gick till förortscentrat för att köpa något gott till kaffet och något ätbart till middagen. Bägge uppdragen genomförde vi med bravur.
Men nog om det.
Säger god natt för nu, -en inbunden pockar nämligen nu på min uppmärksamhet…
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Varför livet suger…

mars 6th, 2009 4 kommentarer
Koppen här är både manipulerad i photoshop och drejad i en annan lera än dagens produktion, -men stilen är den samma -om det nu går att uttyda vill säga. Egentligen suger det inte, -livet. Det är bara det att vissa dagar känns lite motigare än vad som egentligen borde vara berättigat. Det har varit en sådan dag idag. Ändå har jag haft en låg-dissociativ dag, -jag har varit ”med” i kroppen och knoppen, -fått en hel del gjort under eftermiddagens näringar (-en serie muggar i tre storlekar), haft sport att titta på när jag kom hem (fast jag somnade ifrån alltihopa -igen) och så har jag träffat ideligen trevliga, glada och lättsamma människor (om man nu kan kalla min ”elev” A lättsam, men ovanligt trevlig var hon faktiskt idag).
Faktum är att jag vet vad det är som tar ner humöret, men det är ingenting som är lämpligt att skriva här. Som sakerna ser ut så är det inte heller något jag kan göra något vidare åt. Jag hatar det, -saker som är utom min kontroll. Maktlöshet. Ett löv i vinden som inte kan göra så mycket annat än landa där vinden tillåter henne att landa.
Kanske beror det på att jag varit maktlös så mycket och nu kämpar med händer och tänder för att inte vara det. Kontroll, kontroll, kontroll. Maktlöshet.
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Vad vore livet utan snödroppar?

mars 5th, 2009 Inga kommentarer

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Konflikter

mars 5th, 2009 Inga kommentarer
”Konflikträdd” kunde vara mitt mellannamn. Jag är synnerligen konflikträdd och smått fobisk vad gäller att göra någon arg eller som jag själv brukar säga ”upprörd” (ett ord som betecknar allt från milt irriterad till flyförbannat rosenrasande). För hur skall man kunna veta vilka konsekvenser ilskan kan ge? Det hänger ihop med att jag är poinefobisk -sjukligt rädd för bestraffning. Det har dock sina randiga skäl. Någonstans i historien var det logiskt att förvänta sig vad som helst, när som helst och hur som helst. De flesta människor är dock mer balanserade än så och i de allra flesta konflikter finns flera sidor av samma mynt som brukar må bra av att belysas från ömse sidor.
Jag befinner mig i en lärandeprocess. Och visst har jag utvecklats. Jag vågar stå på mig och jag vågar ibland säga min mening trots att det är obekvämt. Men långt där under dundrar konflikträdslan. Rädslan för att såra. Att inte vara duktig och till lags och en snäll flicka. Att inte göra som ”de” vill. Uder min uppväxt var ”de” inte ens alltid en person. ”De” var något oformbart, obestämt, något jag gjorde allt för att undvika. ”De” var döden.
Nu försöker jag gå omkring i landet ärlighet och respekt. Ärlighet mot mina medmänniskor. Ärlighet mot mig själv. Respekt mot de människor som finns runt mig, (vare sig jag anser att de gjort sig fötjänta av den eller inte), men också, -och det kanske allra mest, -respekt mot det barn som en gång var jag. Det barn som fasade för allt det i henne själv som inte var till lags. Det som kunde hota hennes existens.
Nu har jag insett att det inte är det som hotar min existens.
Jag blir till genom att ärligt och respektfullt bara vara. Jag.
Categories: Dissociation, Trauma Taggar: ,
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu