Arkiv

Arkiv för ‘Allmänna tankar’ Kategori

Modifierad helg

maj 23rd, 2009 4 kommentarer

Efter att ha sett förödelsen (lite väl starkt ord kanske i sammanhanget, men effekten blir i varje fall tydlig) så kan jag ganska lugnt konstatera att helgen ser ut att gå i modifierandets tecken. Jag skall passa på att uppdatera trauma-agenda och trauma-notis också så ni som försöker hitta rätt på sidorna just i dessa dagar får alltså -än en gång- stå ut med viss oreda, -allt för den goda sakens skull!

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Uppdateringar…

Fredag kväll, alltså nu i skrivandets stund får ni stå ut med att undertecknad leker lite med layouten, med den påföljden att det kan vara lite svårt att hänga med i svängarna under tiden. Tack för ert överseende (som jag blint litar på att ni har…)!

Categories: Allmänna tankar Taggar:

En dag vid havet

maj 21st, 2009 3 kommentarer
De små vägarna som i kartboken såg lättorienterade ut visade sig i verkligheten vara både fler och krångligare än vad som gick att förutse endast genom att studera den medhavda kartboken. Möjligen hade det gått bättre ifall jag hade tagit i beaktande att kartboken var från sent sjuttiotal och att det uppenbarligen är så att infrastrukturen byggts på sedan dess. Vi kom fram i alla fall. Om än inte riktigt den väg som det var tänkt från begynnelsen.
När vi, B, Å och jag själv klev över klipporna upp mot den lilla gångbron var dock alla kartor i världen oväsentliga.

Vi hade kommit till havet. Det där mystiska, mäktiga och otroligt vackra, åtminstone från den sida som det visade sig idag. Det var glittrande kristaller och skrikande måsar, blommande styrmorsvioler och gråsprängda klippor som nötts av tiden under generationer av barn, unga (och äldre) älskande, av trötta storstadsbor som för en dag tagit sig ut till klipporna, -och havet. Här har man suttit och ätit medhavd macka med prickig korv och njutit av solen och en kopp kaffe eller en burk med lättöl (eller en festis om man tillhört de yngre). Här har såväl drönare som högt uppsatta gentlemän -och kvinnor ätit ur sin medhavda fikakorg på någon av alla de kala klipporna och förstrött kikat ut på det vida havet, på segelbåtarna där ute och på måsarna (den som haft tur har också fått se en och annan havsörn). Just denna dag var det en liten lustig skara, två kvinnor och en man som gled (kravlade sig) fram över hällarna och för att uppleva det. Havet.
Å hittade sig en favoritplats ganska snart och fram ur hennes ränsel dök en bok upp som pockade på hennes uppmärksamhet (senare skulle det visa sig att det blivit lite väl mycket sol ute på den platta låga klippa där hon spenderade hela eftermiddagen, men njöt gjorde hon allikevel).
B och jag valde att göra det lite mer besvärligt för oss. Vi ville se mer och valde att promenera runt ett par av halvöarna, valsa över klipporna bara för att kunna sätta oss ner i solen, dricka cider och kaffe och äta vår medhavda salladslunch med händerna (besticken glömde vi lustigt nog hemma -igen) på en klippavsats lite längre bort. Tången skvalpade nere vid vattenbrynet och doften av tång fångades upp av brisen som förde den salta havslukten upp till oss.
Det blev en ganska lång eftermiddag trots allt. En eftermiddag som förmodligen kan betecknas som ”trevlig”, ”mysig”, ”avkopplande” och ”välbehövlig”. Men havsluften tär på krafterna. Saltet i luften gör mig dåsig. Så när vi sedan satte oss i bilen för att åka hemåt så somnade jag på direkten. B fick sköta navigeringen själv.
Visst är det så att jag saknar havet. Jag har trots allt bott vid havet under flera år, även om det vid dags dato hunnit passera en hel del tid sedan senast. Havet är lockande, tilltalande. Havsvattnet flyter i ådrorna. Ändå är havet också skrämmande. Minnen av gamla händelser. Gamla erfarenheter, trauman, som i mitt medvetande är förknippat med allt det vackra, vågorna, klipporna, doften av tång och den ständiga brisen. Så bekant. Så hemtamt. Så skärmmande.
Categories: Allmänna tankar, Trauma Taggar:

Det är en dag imorgon också

Bloggproffs har haft vänligheten att uppdatera sin host-verksamhet. För mig betyder en del att göra för att få denna sida att fungera som jag vill och för er betyder det kan vara lite rörigt ett litet tag framöver tills det att jag fått ordning på allt. Det kan kanske vara bra att veta att du alltså inte kommit fel eller så…
God natt!

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Undertryckta behov

Det är knappt så jag orkar hålla ögonen öppna. Jag är trött. Det har varit en lång dag. Faktum är att jag halvvägs bytte dag och gick omkring och trodde att det var onsdag. Det kändes som att det inte gott kunde vara samma dag fortfarande. Efter en veckas uppehåll hade jag psykologbesök idag igen. Vi pratade om fåglar som en metafor för känslor och sidor av en själv som på något sätt sitter inlåsta. Vad vi kom fram till i slutändan vet jag inte. Men det var en intressant tankelek. Om det berodde på förmiddagens terapi eller  på något annat vet jag inte, men hela eftermiddagen var jag ganska dissociativ. Det var svårt att fokusera och centrera tankarna. Jag blev trött, utpumpad. Tömd på energi.

Imorgon onsdag ligger bloggproffs nere för uppdatering av systemet. Så vi får se om jag kan skriva då. Hur som helst måste jag vila nu. Ha det gott och sköt om er nu, okej?

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Glad Syttende mai!

Og gratulerer til seieren i Melodi Grand Prix…!

Norge har alltså vunnit eurovisionsschlagern och jag är rätt nöjd. Jag låg i soffan och löste korsord hela kvällen men hade ett öga på TV-skärmen som sände direkt från Moskva. Av någon anledning sändes ingenting vettigt på någon av de andra kanalerna så valet var inte särskilt svårt. Det blev en trevlig kväll där rätt låt vann.

För övrigt har det varit en ganska lång dag. Samtidigt var det en dag som nog kan betecknas som en synnerligen skön sådan. Solen sken, jag satt och skissade och pimplade kaffe, zenmeditationen resulterade visserligen i ett låst knä, men det kändes ändå som en erfarenhet jag inte hade velat vara utan. Lite ringrostig kände jag mig, men på det hela taget var det just en sådan dag som det var tänkt att vara, en lugn och givande dag med god mat, vackert väder och omtanke. Självklart var det inte riktigt så enkelt som det låter. Att ta hand om sig en dag på det viset som vi gjorde idag väcker tankar och känslor, minnen och funderingar. Men de funderingarna vill jag inte skriva om här och nu. De behåller jag för mig själv. I alla fall ett tag (för nu vill jag gå och lägga mig, tröttheten är påtaglig).
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Twitter

Det är dags att gå och lägga sig. Det blir tidig morgon imorgon bitti eftersom jag skall spendera dagen tillsammans med en handfull andra kvinnor. Tanken är att man skall få en barnfri dag då man kan ta hand om sig själv, få massage, måla, vandra och annars bara vara. Det erbjuds avkoppling och ny energi. Jag har precis plockat fram det jag kan tänkas behöva och känner mig ganska laddad faktiskt. Det skall bli skönt, även om jag knappast tar del av erbjudandet om massage. Jag klarar helt enkelt inte av det. Så det är inte så mycket att orda om. Jag kunde skriva mer, men väljer att inte göra det. Så därför säger jag bara; godnatt!

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Känslighet

”Nu är du sådär känslig igen!” Orden dansar omkring i luften innan de landar. Känslig? Vad menar hon? Är jag känslig igen? Det är ingenting som folk brukar kalla mig, så jag måste smaka på ordet. Jag är känslig. På sista tiden har jag känt mycket mer. Jag har känt stenar i skorna, jag har känt darrighet i kroppen, lite huvudvärk (tror jag), trötthet och jag tror till och med att jag känt värme från solen. Men det är inte den känsligheten som åsyftas. Det förstår jag.
Men vad är det då? Känslighet i andemeningen ”känslig för stämningar”, intuitiv? Eller känslig som synonym för svag och bräcklig. Neurotisk? Jag vet inte. Jag borde kanske frågat. Men det fanns inte tillfälle just då att vara analytisk.
Kanske menade hon känslig som motsats till okänslig. I så fall vill jag vara känslig. Hur blir man mer känslig? Jag jobbar på att bli mer känslig. Känslig för min kropps signaler. Känslig för stämningar, för andras lidanden, för vad det är att vara människa. Så har jag blivit känslig då. Igen. Jag har alltså varit det förut. Tidigare? -När då?
Kanske menar hon känslig som i petnoga? Det skulle passa i sammanhanget. Men hade hon inte sagt det då, -att jag är petnoga, nitisk och ägnar mig åt hårklyveri; -Men känslig? Kanske menade hon att jag är känslig för tvetydigheter. I så fall har hon helt rätt. Jag finner ett nöje i det, att se flera sidor. Dubbla betydelser. Jag vill gärna tro att det beror på min grundmurade vilja att förstå. Och allra helst förstå det som ingen annan förstår. Kanske är det därför jag hänger mig kvar vid de dansande orden. Jag vill förstå.
Förmodligen menade hon att jag hänger upp mig på saker. Överanalyserar. Men så har jag ingen lust att förstå det, därför väljer att förstå det annorlunda. Åtminstone till nästa gång någon kallar mig något obegripligt.

Categories: Allmänna tankar Taggar: ,

Kvällsnöje

Allmänt: Sitter här framför datorn och leker med den samma och med några av de fotografier jag var ute och tog igår. Egentligen satte jag mig ner för att samla ihop det jag skrivit om myter; det som egentligen skulle publicerats igår, men jag har svårt att skilja mig från min version av photoshop. Den har blivit som en vän som man trots en viss tids bekantskap ständigt finner nya egenskaper hos.
Dagen idag har varit den första på sommarsemestern från onsdagscirkeln. Lite konstigt det där att jag inte får se ”mina” tanter nu på tolv veckor. Tolv veckor är i sammanhanget väldigt länge, känns det som. Nu träffar jag dem visserligen en gång till i vår när vårutställningen är över, men ändå. Man får helt enkelt ge sig till tåls. Regler är regler (det är en lång historia men generellt sett så får en cirkel endast omfatta 40 träffar på ett år – det är den övre gränsen och handlar om statsbidraget till studieförbunden, -nåja, nog om det…).

ad notam; f.ö. ber jag om ursäkt för att min tidsoptimism (läs: ”lathet”) går ut över dig som väntar på artikeln. Den är på kommande. Så småningom…

Trauma och Dissociation: Det händer saker på det somatoforma dissociativa området. På ren svenska handlar det för mig om det att jag börjat känna en del fysiska sensationer; sensationer som för mig är nya. Jag har haft en tendens att dissociera bl.a. smärta, vilket gett upphov till en brist på smärtförnimmelser. Ibland på fysiska sensationer överhuvudtaget. Nu har jag börjat reagera på allt från stenar i skorna (aj!) och sträckningar i ryggen (aouch!). Fortfranande vet jag inte hur jag skall tolka den smärtinformation som jag får. Gör det ont? Hur mycket? Är det något jag bör göra något åt? Vad beror det på? Frågorna är många. Hur skall man egentligen veta? Och hur skall man göra när man lär sig tolka de otvivelaktigt svårtolkade signalerna som den där fysiska lekamen, -alltså kroppen, ger. Jag vet inte. Men jag lär mig (tror jag).


Maskrosen finns ute på vägen mot den lokala vårdcentralen. Bilden togs igår.

Vanor


Big Z
Big Z har sina principer. Man kan nog säga att han är principfast äldre herre som inte så gärna accepterar förändringar. Vid två tillfällen har han tidigare under dagen kommit upp till mig, ställt sig nedanför röda fåtöljen och med ett bevämjeligt läte först blängt på mig, varpå han rest sig och vänt mig ryggen och sedan långsamt gått ner för trapporna till ”bottenvåningen”. För en liten stund sedan hände det igen. Han hade säkert kommit fler gånger om jag varit hemma under dagen. Nu har jag inte det. Jag har varit på annat håll under dagen och han surar säkert också delvis därför att han inte fått sin beskärda del av uppmärksamheten (han är inte bara principfast, -han är egotrippad också).
Han har blivit en trygghet för mig. Hans rutiner och vanor har blivit mina (missförstå mig rätt nu, inte alla hans vanor). Jag möblerade om under helgen och Big Z behöver tid på sig för att acceptera förändringen. Mycket tid. Han flyttar inte gärna på sig och gud nåde den som vågar rubba hans cykler (ja, just nu är det ju jag). Det lustiga är väl att jag mår bra av det. Inte av att rubba hans cykler utan av att han har så tydliga rutiner och vanor. Jag behöver rutinerna förmodligen lika mycket som han.
Faktum är att vi talade om det idag. Om vikten av att ha rutiner, vanor och vardag. Inte han och jag förstås, utan en representant för den behandlande instansen HN – som är kollega till min psykolog, och så J -och jag. Jag jobbar för intensivt med min bearbetning är uppfattningen. Jag behöver vila och rutiner. På något vis har hon (HN) nog rätt (fast bara delvis). Ibland pressar jag mig för mycket och blir frustrerad när jag inte klarar av att hantera saker, när jag börjar grubbla eller tänka för mycket, när jag överbemannas av mina minnen. När det äger mig och inte tvärtom.
Jag skulle helst ha ett schema med punkter så att jag kunde kryssa av efterhand som jag behandlat dem. Kryss där. Kryss där. Färdigbehandlat. Bearbetat. Så till nästa punkt… Men nu fungerar det inte så. Så nu ägnar jag mig åt mina vardagliga rutiner och intressen, jag har näringarna och konsten, skrivandet, läsandet och mina interpersonella relationer (förmodligen har intaget av litteratur i negativ bemärkelse påverkat mitt sätt att formulera mig i denna mening). Sedan har jag naturligtvis också Big Z och våra gemensamma rutiner. När jag nu tänker efter så är rutinerna bara en del av det. Han gör nämligen som han vill. Och vill han inte acceptera ett faktum så talar han om det. Han har principer. Han accepterar inte vilken behandling som helst.
Han har nog en del att lära mig än.
Categories: Allmänna tankar Taggar:
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu