Arkiv

Arkiv för maj, 2009

Undertryckta behov

Det är knappt så jag orkar hålla ögonen öppna. Jag är trött. Det har varit en lång dag. Faktum är att jag halvvägs bytte dag och gick omkring och trodde att det var onsdag. Det kändes som att det inte gott kunde vara samma dag fortfarande. Efter en veckas uppehåll hade jag psykologbesök idag igen. Vi pratade om fåglar som en metafor för känslor och sidor av en själv som på något sätt sitter inlåsta. Vad vi kom fram till i slutändan vet jag inte. Men det var en intressant tankelek. Om det berodde på förmiddagens terapi eller  på något annat vet jag inte, men hela eftermiddagen var jag ganska dissociativ. Det var svårt att fokusera och centrera tankarna. Jag blev trött, utpumpad. Tömd på energi.

Imorgon onsdag ligger bloggproffs nere för uppdatering av systemet. Så vi får se om jag kan skriva då. Hur som helst måste jag vila nu. Ha det gott och sköt om er nu, okej?

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Glad Syttende mai!

Og gratulerer til seieren i Melodi Grand Prix…!

Norge har alltså vunnit eurovisionsschlagern och jag är rätt nöjd. Jag låg i soffan och löste korsord hela kvällen men hade ett öga på TV-skärmen som sände direkt från Moskva. Av någon anledning sändes ingenting vettigt på någon av de andra kanalerna så valet var inte särskilt svårt. Det blev en trevlig kväll där rätt låt vann.

För övrigt har det varit en ganska lång dag. Samtidigt var det en dag som nog kan betecknas som en synnerligen skön sådan. Solen sken, jag satt och skissade och pimplade kaffe, zenmeditationen resulterade visserligen i ett låst knä, men det kändes ändå som en erfarenhet jag inte hade velat vara utan. Lite ringrostig kände jag mig, men på det hela taget var det just en sådan dag som det var tänkt att vara, en lugn och givande dag med god mat, vackert väder och omtanke. Självklart var det inte riktigt så enkelt som det låter. Att ta hand om sig en dag på det viset som vi gjorde idag väcker tankar och känslor, minnen och funderingar. Men de funderingarna vill jag inte skriva om här och nu. De behåller jag för mig själv. I alla fall ett tag (för nu vill jag gå och lägga mig, tröttheten är påtaglig).
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Twitter

Det är dags att gå och lägga sig. Det blir tidig morgon imorgon bitti eftersom jag skall spendera dagen tillsammans med en handfull andra kvinnor. Tanken är att man skall få en barnfri dag då man kan ta hand om sig själv, få massage, måla, vandra och annars bara vara. Det erbjuds avkoppling och ny energi. Jag har precis plockat fram det jag kan tänkas behöva och känner mig ganska laddad faktiskt. Det skall bli skönt, även om jag knappast tar del av erbjudandet om massage. Jag klarar helt enkelt inte av det. Så det är inte så mycket att orda om. Jag kunde skriva mer, men väljer att inte göra det. Så därför säger jag bara; godnatt!

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Känslighet

”Nu är du sådär känslig igen!” Orden dansar omkring i luften innan de landar. Känslig? Vad menar hon? Är jag känslig igen? Det är ingenting som folk brukar kalla mig, så jag måste smaka på ordet. Jag är känslig. På sista tiden har jag känt mycket mer. Jag har känt stenar i skorna, jag har känt darrighet i kroppen, lite huvudvärk (tror jag), trötthet och jag tror till och med att jag känt värme från solen. Men det är inte den känsligheten som åsyftas. Det förstår jag.
Men vad är det då? Känslighet i andemeningen ”känslig för stämningar”, intuitiv? Eller känslig som synonym för svag och bräcklig. Neurotisk? Jag vet inte. Jag borde kanske frågat. Men det fanns inte tillfälle just då att vara analytisk.
Kanske menade hon känslig som motsats till okänslig. I så fall vill jag vara känslig. Hur blir man mer känslig? Jag jobbar på att bli mer känslig. Känslig för min kropps signaler. Känslig för stämningar, för andras lidanden, för vad det är att vara människa. Så har jag blivit känslig då. Igen. Jag har alltså varit det förut. Tidigare? -När då?
Kanske menar hon känslig som i petnoga? Det skulle passa i sammanhanget. Men hade hon inte sagt det då, -att jag är petnoga, nitisk och ägnar mig åt hårklyveri; -Men känslig? Kanske menade hon att jag är känslig för tvetydigheter. I så fall har hon helt rätt. Jag finner ett nöje i det, att se flera sidor. Dubbla betydelser. Jag vill gärna tro att det beror på min grundmurade vilja att förstå. Och allra helst förstå det som ingen annan förstår. Kanske är det därför jag hänger mig kvar vid de dansande orden. Jag vill förstå.
Förmodligen menade hon att jag hänger upp mig på saker. Överanalyserar. Men så har jag ingen lust att förstå det, därför väljer att förstå det annorlunda. Åtminstone till nästa gång någon kallar mig något obegripligt.

Categories: Allmänna tankar Taggar: ,

Kvällsnöje

Allmänt: Sitter här framför datorn och leker med den samma och med några av de fotografier jag var ute och tog igår. Egentligen satte jag mig ner för att samla ihop det jag skrivit om myter; det som egentligen skulle publicerats igår, men jag har svårt att skilja mig från min version av photoshop. Den har blivit som en vän som man trots en viss tids bekantskap ständigt finner nya egenskaper hos.
Dagen idag har varit den första på sommarsemestern från onsdagscirkeln. Lite konstigt det där att jag inte får se ”mina” tanter nu på tolv veckor. Tolv veckor är i sammanhanget väldigt länge, känns det som. Nu träffar jag dem visserligen en gång till i vår när vårutställningen är över, men ändå. Man får helt enkelt ge sig till tåls. Regler är regler (det är en lång historia men generellt sett så får en cirkel endast omfatta 40 träffar på ett år – det är den övre gränsen och handlar om statsbidraget till studieförbunden, -nåja, nog om det…).

ad notam; f.ö. ber jag om ursäkt för att min tidsoptimism (läs: ”lathet”) går ut över dig som väntar på artikeln. Den är på kommande. Så småningom…

Trauma och Dissociation: Det händer saker på det somatoforma dissociativa området. På ren svenska handlar det för mig om det att jag börjat känna en del fysiska sensationer; sensationer som för mig är nya. Jag har haft en tendens att dissociera bl.a. smärta, vilket gett upphov till en brist på smärtförnimmelser. Ibland på fysiska sensationer överhuvudtaget. Nu har jag börjat reagera på allt från stenar i skorna (aj!) och sträckningar i ryggen (aouch!). Fortfranande vet jag inte hur jag skall tolka den smärtinformation som jag får. Gör det ont? Hur mycket? Är det något jag bör göra något åt? Vad beror det på? Frågorna är många. Hur skall man egentligen veta? Och hur skall man göra när man lär sig tolka de otvivelaktigt svårtolkade signalerna som den där fysiska lekamen, -alltså kroppen, ger. Jag vet inte. Men jag lär mig (tror jag).


Maskrosen finns ute på vägen mot den lokala vårdcentralen. Bilden togs igår.

Vanor


Big Z
Big Z har sina principer. Man kan nog säga att han är principfast äldre herre som inte så gärna accepterar förändringar. Vid två tillfällen har han tidigare under dagen kommit upp till mig, ställt sig nedanför röda fåtöljen och med ett bevämjeligt läte först blängt på mig, varpå han rest sig och vänt mig ryggen och sedan långsamt gått ner för trapporna till ”bottenvåningen”. För en liten stund sedan hände det igen. Han hade säkert kommit fler gånger om jag varit hemma under dagen. Nu har jag inte det. Jag har varit på annat håll under dagen och han surar säkert också delvis därför att han inte fått sin beskärda del av uppmärksamheten (han är inte bara principfast, -han är egotrippad också).
Han har blivit en trygghet för mig. Hans rutiner och vanor har blivit mina (missförstå mig rätt nu, inte alla hans vanor). Jag möblerade om under helgen och Big Z behöver tid på sig för att acceptera förändringen. Mycket tid. Han flyttar inte gärna på sig och gud nåde den som vågar rubba hans cykler (ja, just nu är det ju jag). Det lustiga är väl att jag mår bra av det. Inte av att rubba hans cykler utan av att han har så tydliga rutiner och vanor. Jag behöver rutinerna förmodligen lika mycket som han.
Faktum är att vi talade om det idag. Om vikten av att ha rutiner, vanor och vardag. Inte han och jag förstås, utan en representant för den behandlande instansen HN – som är kollega till min psykolog, och så J -och jag. Jag jobbar för intensivt med min bearbetning är uppfattningen. Jag behöver vila och rutiner. På något vis har hon (HN) nog rätt (fast bara delvis). Ibland pressar jag mig för mycket och blir frustrerad när jag inte klarar av att hantera saker, när jag börjar grubbla eller tänka för mycket, när jag överbemannas av mina minnen. När det äger mig och inte tvärtom.
Jag skulle helst ha ett schema med punkter så att jag kunde kryssa av efterhand som jag behandlat dem. Kryss där. Kryss där. Färdigbehandlat. Bearbetat. Så till nästa punkt… Men nu fungerar det inte så. Så nu ägnar jag mig åt mina vardagliga rutiner och intressen, jag har näringarna och konsten, skrivandet, läsandet och mina interpersonella relationer (förmodligen har intaget av litteratur i negativ bemärkelse påverkat mitt sätt att formulera mig i denna mening). Sedan har jag naturligtvis också Big Z och våra gemensamma rutiner. När jag nu tänker efter så är rutinerna bara en del av det. Han gör nämligen som han vill. Och vill han inte acceptera ett faktum så talar han om det. Han har principer. Han accepterar inte vilken behandling som helst.
Han har nog en del att lära mig än.
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Att städa i landet lagom

Jag lever inte i landet lagom. Åtminstone inte när jag städar. Igår på förmiddagen påbörjade jag städning av min övre våning och var noga med att inte låta städandet erövra min dag helt och hållet. jag tog pauser. Jag gjorde annat emellan. Det gick bra och jag trivdes med mitt småplock, med att ta ut böckerna ur bokhyllorna, damma av, placera om, organisera. Sedan blev det kväll. Jag gick och lade mig. Klockan på nattduksbordet tickade, tick tack… tick tack… Ljudet blev högre och högre. ”Borde jag inte stiga upp? Städa klart?” Tanken ville inte lägga sig samtidigt med mig. Den stod bredvid mig, lutad över mig och hindrade Johnna Blund från att hitta fram. Jag borde städa klart. Ekot som jag kunde ana i tanken liknande min mammas. Man lämnar inte bara saker sådär. Mitt helgnöje, att möblera om och skapa ett nytt rum höll på att ätas upp av det som en gång var. Av en röst från förr.
*När natten blev till dag kom andra tankar emellan. Jag fortsatte städa lite pö om pö. Tyckte det var riktigt trevligt, men så kom tvångsmässigheten ut i ångorna från golvpoleringsmedlet. Jag stannade upp. Försökte att andas djupt (utan att dra in för mycket av ångorna). Jag påminde mig om var jag var och kände golvet mot mina bara fötter. Jag gungande framåt, bakåt åt sidorna, -så långt som jag bara vågade. Kände min kropps begränsningar. Påminde mig om att jag städar för att jag vill, inte för att jag måste. Att jag själv avgör när jag tar en paus.
Så nu har jag tog en paus. En paus för att deklarera min frihet.

Bilden togs förra helgen vid ett lokalt vattendrag

Nätartikelserien-Dissociation (Del 8)

Nätartikelserien – DISSOCIATION (8)

Del åtta har publicerats! Här tittar vi närmare på strukturell dissociation. Vi får reda på vad förkortningarna ANP och EP står för och hur dissociation framträder.
Nätartikelserien – Dissociation (del 8)Artikeln finns också på TraumaTriumf.wordpress.com.
Trevlig läsning!

Tidigare artiklar i serien:
Inledning och förord
Nätartikelserien – Trauma (del 1)
Nätartikelserien – Trauma (del 2)
Nätartikelserien – Trauma (del 3)
Nätartikelserien – Trauma (del 4)
Nätartikelserien – Trauma (del 5)
Nätartikelserien – Trauma (del 6-7)

Del 8b kommer kring den 12 maj och är ett litet sidospår som handlar om myter kring dissociation.

På gång

maj 8th, 2009 2 kommentarer
Vid halv tio var det fortfarande ganska ljust här utanför mitt fönster. Nu har det hunnit mörkna på ganska så rejält. Jag sitter nu och lyssnar på musik och tuggar på kex med ost medan jag försöker att undvika att hälften av redan nämnda kex skall hamna mellan tangenterna på tangentbordet. Det har varit en ganska lång dag på något vis, en sådan där dag när man såhär till aftonen kan förundra sig över att det som skedde under förmiddagen faktiskt skedde den gångna förmiddagen och inte någon förmiddag långt tidigare.
Bildtext,: Nätartikelseriens åttonde del är på gång och kommer senare ikväll.
Det blev lite körigt på förmiddagen. Jag var liksom sen redan från början. Jag hann dock få inlämnat mina alster till vårens konstutställning och när det var gjort flöt det mesta på -om än lite hackigt- under näringarna på eftermiddagen. Det var lugnt och jag gillar ju faktiskt ganska bra när det är just så. Jag kunde jobba ifred. Inte så mycket snack, mer verkstad. Efter näringarna var jag dock ordentligt trött och jag beställde faktiskt bil för att ta mig hem. Jag kan bli så, -helt däckad, -fullkomligt slut, direkt efter att jag varit fokuserad och alert till tusen. Det är som en på och av – knapp som saknar mellanläge. Efter en stunds vila här på kvällen har jag nu fått upp elden igen. Störs lite av ett minne. Det är ett minne som jag tycker att jag bearbetat men som ändå inte vill låta mig få riktig ro. Försökte måla av mig en liten stund och jag tror faktiskt att det hjälpte lite.
Categories: Allmänna tankar Taggar: ,

Softa

Sitter och softar och skriver ner det sista i nätartikelseriens åttonde del som kommer imorgon. Lyssnar på Oliver Mtukudzi och en låter som heter Tapindwa Nei. Har också tuggat i mig ett par hekto lakrits och börjat titta på tekniken till nästa veckas basala kroppskännedom. Jag fick i uppdrag att fungera som ljudtekniker då vi skall spela in en CD med avslappning och basala övningar till samtliga deltagare. Uppdraget fick jag för att jag var den enda som visste -på ett ungefär- hur man gör. Jag tar det som en komplimang och som ärofullt uppdrag. Jag får samtidigt möjlighet att lära mig lite mer om ljudteknik. Kan bli kul. Den senaste tiden har jag läst ganska mycket om kroppen och bearbetning av minnen och trauman och kroppens plats i sammanhanget. För mig är det uppenbart att det inte går att bortse från den. Varför så lite av psykoterapin anammat den tanken är inte helt lätt att förstå annat än ur ett historiskt perspektiv. Nu talar jag inte om kroppsrörelse eller beröring utan om medvetenhet och närvaro. Alltså det som kallas non-touch bodytherapy och kan fungera som en integrerad del i de flesta psykoterapier (enligt Babette Rothschild, MD och en av den kroppscentrerade psykoterapins förgrundsgestalter). jag rekommenderar att de som är intresserad läser någon av hennes böcker. Skall återgå till skrivandet så att det inte blir alltför sent innan jag är klar. Ha det gott!
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu