Det är dags att gå och lägga sig. Det blir tidig morgon imorgon bitti eftersom jag skall spendera dagen tillsammans med en handfull andra kvinnor. Tanken är att man skall få en barnfri dag då man kan ta hand om sig själv, få massage, måla, vandra och annars bara vara. Det erbjuds avkoppling och ny energi. Jag har precis plockat fram det jag kan tänkas behöva och känner mig ganska laddad faktiskt. Det skall bli skönt, även om jag knappast tar del av erbjudandet om massage. Jag klarar helt enkelt inte av det. Så det är inte så mycket att orda om. Jag kunde skriva mer, men väljer att inte göra det. Så därför säger jag bara; godnatt!
”Nu är du sådär känslig igen!” Orden dansar omkring i luften innan de landar. Känslig? Vad menar hon? Är jag känslig igen? Det är ingenting som folk brukar kalla mig, så jag måste smaka på ordet. Jag är känslig. På sista tiden har jag känt mycket mer. Jag har känt stenar i skorna, jag har känt darrighet i kroppen, lite huvudvärk (tror jag), trötthet och jag tror till och med att jag känt värme från solen. Men det är inte den känsligheten som åsyftas. Det förstår jag.
Men vad är det då? Känslighet i andemeningen ”känslig för stämningar”, intuitiv? Eller känslig som synonym för svag och bräcklig. Neurotisk? Jag vet inte. Jag borde kanske frågat. Men det fanns inte tillfälle just då att vara analytisk.
Kanske menade hon känslig som motsats till okänslig. I så fall vill jag vara känslig. Hur blir man mer känslig? Jag jobbar på att bli mer känslig. Känslig för min kropps signaler. Känslig för stämningar, för andras lidanden, för vad det är att vara människa. Så har jag blivit känslig då. Igen. Jag har alltså varit det förut. Tidigare? -När då?
Kanske menar hon känslig som i petnoga? Det skulle passa i sammanhanget. Men hade hon inte sagt det då, -att jag är petnoga, nitisk och ägnar mig åt hårklyveri; -Men känslig? Kanske menade hon att jag är känslig för tvetydigheter. I så fall har hon helt rätt. Jag finner ett nöje i det, att se flera sidor. Dubbla betydelser. Jag vill gärna tro att det beror på min grundmurade vilja att förstå. Och allra helst förstå det som ingen annan förstår. Kanske är det därför jag hänger mig kvar vid de dansande orden. Jag vill förstå.
Förmodligen menade hon att jag hänger upp mig på saker. Överanalyserar. Men så har jag ingen lust att förstå det, därför väljer att förstå det annorlunda. Åtminstone till nästa gång någon kallar mig något obegripligt.
Dagen har varit en riktig mastrodont-dag. Jag är synnerligen trött och har inte energi att skriva så mycket. Efter näringarna åkte vi – hela gänget, till en av kursarnas hem. Hon bor en dryg timmes bilväg härifrån, ute i ingenting, vid en liten (eller ja, ganska så stor) sjö. Det visade sig vara ett litet paradis. Stugan var nyrenoverad (eller ja, den gamla revs väl mer eller mindre), med högt till tak, vita brädväggar (lite lätt marint tema) och enorma fönster ut mot sjön. Från altanen kunde man hoppa rakt i plurret om man så ville. (Stället såg ut att vara hämtat från någon feel-good reklamsnutt för gourmetglass eller inhemskt kaffe och framkallde en kollektiv ”här vill jag bo”-känsla.) Vi hade riktigt trevligt, men att samlas åtta tanter (mellan 25 och ja, säg 70, de flesta närmare det senare nämnda) varav det stora flertalet är oerhört pratsamma tär på krafterna. Jag gillar ”mina” tanter men är synnerligen glad att jag inte tvunget behöver interagera med dem mer än några timmar i veckan.
Nu måste jag sluta, ville mest blogga bara för att säga att jag fortfarande skriver även om det passerat några dagar.
Ha det!
Läsarinflik