Dissociationsfri – i två dagar

juni 11th, 2009 4 kommentarer

Det övergår mitt förstånd hur det kommer sig, varför jag nu, såhär i början på sommaren (som för övrigt är en svår tid på året) är mer fokuserad än jag varit på länge. Missförstå mig rätt nu, -jag har varit både trött, oinspirerad, oengagerad och lat, men jag har inte varit dissociativ. idag t.ex. har jag ägnat mig åt att ta det lugn. Ligga i solstolen och sova (under regntunga skyar-tanken var att jag skulle läsa men ögonlocken behagade inte svara på den ifrån mitt medvetande sända ordern utan sjönk ner och lade sig att vila och så även jag). Ett par timmars sömn blev det inalles under dagen, vilket förmodligen var mer än de små snuttar sömn jag lyckades producera natten innan. igår var det i stort sätt likadant, bortsett från att jag då städade ateljén och putsade och fejade liksom jag gjort under dagarna innan dess också. Någon gång skall man ha städat i hela våningen samtidigt och då gäller det att vara på sin vakt. Mina städtvång (som inte handlar om annat än att jag är poinefobisk – alltså rädd för bestraffning) har avtagit. Jag kan ta paus innan ångesten tar överhanden. Det kunde jag nöjt konstatera igår. Så visst går det framåt. Snart har jag väl inga posttraumatiska besvär längre (och vad skall väl jag göra då?).

Jag vet inte heller vad jag skall göra av all semesterledig tid. Lyckligtvis har jag näringar att gå till imorgon, annars skulle jag väl förmodligen sova bort den dagen också… (fast det är ju bättre än att dissociera bort den, så jag skall inte klaga).

Categories: "En sån där Jen", Allmänna tankar Taggar:

Ny layout -igen…

juni 10th, 2009 Inga kommentarer

En blir då aldrig nöjd… Eftersom jag inte var helt till freds med den förra layouten så har jag gjort en ny. Nu vet jag inte om jag kommer att gilla den här heller, men jag hoppas det, för det är trots allt en hel del tid som går åt till detta att omprogrammera css-en. Å andra sidan tycker jag ju att det är kul, så det lär väl bli fler ändringar ändå, har jag på känn, eller så inte (jag vill ju inte skrämma iväg er med ständigt nya layouter).

Hur som helst har det varit en ganska trevlig dag. Eftersom onsdagscirkeln är slut för säsongen så är jag ledig över sommaren på onsdagar, så jag tog tog min semesterlediga dag till att städa ordentligt i ateljén; det tenderar annars att bli ganska så kaosartat just i det rummet. Nu är det i varje fall fint där, -vi får se hur länge…

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Varför saker och ting inte alltid fungerar som de borde…

juni 9th, 2009 Inga kommentarer
Det finns vissa saker som gör det, fungerar klockrent. Utan bekymmer. Det är saker som går som på räls. Vissa människor verkar leva ett liv i det där samma jämt. I ett helt perfekt litet Något. De har flyt. Aldrig en flisa i fingret.

När Spencer Silver och Arthur Fry försökte tillverka ett speciallim för betong och järn gick det käpprätt åt fanders. Det lim som blev resultatet höll inget vidare. Det var kort och gott värdelöst, -i varje fall för den som ville foga samman järn och betong. Det visade sig dock ha en helt annan färdighet. Idag finns deras lim i vart och varannan hem, för att inte tala om på kontor och arbetsplatser. Vi har dem alla. Post-it lapparna.

Vi talar om saker som av en slump råkar bli alldeles rätt, eller helt fel, men tusen gånger bättre än vad det egentligen var tänkt.

Tänk om Spencer och Arthur när de stod där med sitt torftiga resultat av timmar i sitt labb hade slängt formeln med den kemiska förening som gör post-it lapparna till just post-it lappar och suckande knallat hem efter dagen värv mumlande något om hur jävligt allting är och hur fel det alltid blir. Tänk om de mitt i sitt skapande hade glömt bort att vara kreativa, då hade åtminstone min studietid sett helt annorlunda ut än vad den trots allt gjorde (och inte bara min studietid – jag kommunicerar med mig själv med hjälp av de där lapparna) och förmodligen hade även deras liv sett ut helt annorlunda än det sedan gjorde.

Om allt alltid blev helt perfekt och om saker och ting alltid blev som vi tänkt oss. Vad skulle det göra med vår kreativitet? Var skulle den få sitt utrymme?

Fast det är klart… Lite mer flyt skulle kanske inte skada?

Categories: Allmänna tankar Taggar:

E-böcker

juni 8th, 2009 Inga kommentarer
Ny sida med länkar till

Nerladdningsbara böcker om Trauma, Dissociation och övergrepp
Ny sida: Ute på nätet finns en hel del intressanta saker. Jag har varit ute och letat fram några av dessa -så att det skall vara lättare för er att hitta… Därför presenterar jag nu en sida med länkar till nerladdningsbara filer på olika platser på nätet. Det är böcker i lite olika format, de flesta också tillgängliga som ”riktiga” böcker (sök på någon av e-bokhandlarna och se om du får träff…). Jag har försökt sålla bort de sidor som jag misstänker är illegala så att vi skall kunna ladda ner med gott samvete.
Annars: Ladda hem och läs!
Hjälpmedel: För att öppna rar- och zipfiler kan du behöva ett verktyg för det, tex detta, som du gratis kan ladda ner på IZArc.org
PDF-filerna läser du med Acrobat Reader.. Har du inte det sedan tidigare kan det vara skäl att skaffa det nu.
Dessutom: En riktigt bra sak att ha om man har många e-böcker är Adobe Digital Editions; ett ”bibliotek” för alla dina digitala böcker.
Till sidan: Jag tänkte nästan glömma det viktigaste;
Categories: Allmänna tankar Taggar:

”Ja, jag vill leva jag vill dö…”

juni 6th, 2009 Inga kommentarer

Om ni inte ser vad det är så föreställer bilden tre av båtarna nere i hamnen som ännu inte lagts ner i sjön utan ligger på stranden och solar (och även om ni faktiskt råkar se vad det är, så är det just det…)		 Jag borde ha förstått det. Redan i morse när den klarblå himlen plötsligt och helt utan förvarning kom att döljas bakom tunga svarta moln borde jag ha vetat det. Jag borde förstått det när Y ringde och meddelade att hennes D kommer med tåget redan vid tio i fyra och att vi därför inte hinner med att ses som vi hade planerat.
Jag borde ha begripit. Jag borde ha fattat att det skulle bli en sån dag när B och jag åkte de dryga fyra milen till en borgruin här i omgivningarna (ja, alltså… fyra mil härifrån…) bara för att sedan sitta i bilen och knapra på vår medhavda matpakke medan regnet stod som spön i backen utanför (fast lite mysigt var det också…).

Att Danmark sedan vann VM-kvalmatchen på Råsunda var inte så konstigt. Konstigt hade nästan varit om de inte vunnit. Det har varit en tung dag således, även om jag inte varit särskilt dissociativ. Förmodligen är det årstiden, -såhär års duggar som bekant årsdagarna tätt. Just idag har jag haft en också. (Men dagen börjar bli över och en ny dag blir det när som helst.) Det är en händelse som i förhållande till mycket annat inte är så farlig. Med det menar jag att jag varit med om saker som är svårare för mig att hantera. Ändå bekommer det mig, förmodligen mer än jag själv vill erkänna. Jag känner mig inte så stark. Inte idag. Jag väljer medvetet att skriva att jag inte känner mig så stark, för i det här sammanhanget är styrka något ganska diffust. Styrka är förmodligen att erkänna sin egen sårbarhet. Just nu är såret rött och irriterat. Förmodligen behöver det luftas… Så är det nog. (Men inte just nu för nu skall jag börja ta natt alldeles snart…)

Post Scriptum; Grattis Danmark… (suck!)
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Några minuter

juni 5th, 2009 Inga kommentarer

Det är inte länge sedan jag upptäckte den underbara världen av e-böcker. Självklart är de ju inte riktigt lika trevliga att läsa som riktiga böcker, -men de är i regel billigare. Är kunskapen viktigare än upplevelsen så är det alls inget dumt alternativ. Jag tänkte vad tiden lider också dela med mig av några fynd men vi får se när det blir. Det är ju så mycket annat jag också försöker mig på att få till stånd och någonstans är det ändå så att jag är tvungen att inse mina begränsningar. Det är fredag kväll nu och hela stan sjuder av liv. Det har sin förklaring delvis i det att halva stans alla ungar beträdde sommarlovsgräsmattan (som just nu är ganska fuktig -i dubbel bemärkelse) just denna dag. Det var så rörigt på stan att jag faktiskt dristade mig till att ringa efter skjuts (vid närmare eftertanke så gör jag det de flesta fredagar, men det kanske jag inte borde ha sagt?) efter näringarna.
På näringarna är det riktigt skönt just nu. Så skönt att jag nästan börjar befara att jag håller på att drabbas av social aversion (eller så är det åldern. Jag kanske inte orkar så mycket längre, -fast den ursäkten passar kanske bättre om en sisådär femtio år…) Eftersom cirklarna bränt sin sista ugn för våren och tagit sommarledighet så får jag ha verkstaden mest för mig själv (bortsett från Å då och en smått osäker sommarvikarierande vaktmästare) och ja, -jag njuter av lugnet.

Imorgon har jag ytterligare en minnesdag. Det är en nioårig minnesdag. Minnesdagarna duggar tätt den här tiden på året. Det är tungt, men ändå inte tyngre än att jag kan hantera det. Det är sorgligt, men inte sorgligare än att den går att bära. Om ett dygn, -lite till, så är det i alla fall över.

(skall återgå till den digitala kunskapen)

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Nya böcker på gång…:

juni 4th, 2009 Inga kommentarer

Efter ett långt uppehåll då jag gjort så gott som ingenting i beställningsväg gällande just böcker så har det så hänt igen. Jag har beställt nya böcker. (Jag måste bara få berätta det; det gör mig så uppspelt…) Böckerna är de följande (och jag lovar att de kommer in i ”bokhyllan” så snart jag läst dem);

Treating Complex Traumatic Stress Disorders
Boken utgavs i februari och är med andra ord ganska färsk.

Några av punkterna under innehållsförteckningen;
I. Overview
1. Defining and Understanding Complex Trauma and Complex Traumatic Stress Disorders
2. Neurobiological and Developmental Research: Clinical Implications, Julian D. Ford
—
6. Attachment and Abuse History, and Adult Attachment Style, Daniel Brown
7. Treating Dissociation, Kathy Steele and Onno van der Hart
—

II. Individual Treatment Approaches and Strategies
11. Contextual Therapy, Steven N. Gold
12. Cognitive-Behavioral Therapy, Christie Jackson, Kore Nissenson, and Marylene Cloitre
13. Contextual Behavior Trauma Therapy, Victoria M. Follette, Katherine M. Iverson, and Julian D. Ford
14. Experiential and Emotion-Focused Therapy, Diana Fosha, Sandra Paivio, Kari Gleiser, and Julian D. Ford
15. Sensorimotor Psychotherapy, Janina Fisher and Pat Ogden
16. Pharmacotherapy, Lewis A. Opler, Michelle S. Grennan, and Julian D. Ford

III. Systemic Treatment Approaches and Strategies
17. Internal Family Systems Therapy, Richard C. Schwartz, Mark F. Schwartz, and Lori Galperin
18. Couple Therapy, Susan M. Johnson and Christine A. Courtois
19. Family Systems Therapy, Julian D. Ford and William Saltzman
20. Group Therapy, Julian D. Ford, Roger D. Fallot, and Maxine Harris

Conclusion: The Clinical Utility of a Complex Traumatic Stress Disorders Framework, Julian D. Ford and Christine A. Courtois

Afterword, Bessel A. van der Kolk

The Post Traumatic Stress Disorder Sourcebook
Detta är en bok som jag egentligen borde haft sedan tidigare. Men bättre sent än aldrig, sägs det ju.

Bokinnehåll:
Part I: About PTSD
Part II: About Leaving, Recovery, Growth
Part III: Preparations
Part IV: Managing Symptoms
Part V: Treatment
Part VI: Moving On
Categories: Allmänna tankar Taggar:

Ett litet mellanspel

juni 4th, 2009 Inga kommentarer

Tid till skrivande finns det egentligen inte nu… Det är snart dags att dra iväg på den sista basala kroppskännedomen för terminen. Det finns dock en del att skriva om som jag hoppas kunna återkomma till när andan faller på, kanske redan senare under dagen när jag är tillbaka igen. Gårdagen vill jag skriva lite mer om. Det var nämligen en årsdag -10 år sedan en särskild erfarenhet i mitt liv. För att på något sätt markera dagen gick jag längs småvägarna här omkring och plockade en rejäl bukett med allsköns sommarblomster. Sedan ställde jag mig på bron över till ett av friluftsområdena i närheten och lät buketten fångas att vattnet och strömmen uppför ån. Precis som jag släppte taget om buketten började kyrkklockorna klinga från kyrkan neråt centrum och under några minuter stod jag där och tittade på blommorna som guppade i vattnet medan fåglarna kvittrade och kyrkklockorna slog på lite avstånd. Starkt.

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Arbetsterapeutisk utredning

juni 2nd, 2009 Inga kommentarer
eller

Brukar du duscha själv?

Reflektioner såhär timmarna efteråt
Psykodynamiskt utbildad som jag är borde jag kanske kontrat med ”ja, hur är det med dig, duschar du själv?”. Men med risk för att min mentala hälsa i så fall hade starkt ifrågasatts, så svarade jag bara ”ja, det gör jag.” Med ett leende tillade jag ”Någon skulle bara våga närma sig.” Förmodligen var det ingen annan än jag som tyckte att jag var rolig.
Klockan var kvart över åtta på morgonen (gääsp!). Vi var fyra kvinnor, i varierande åldrar, i det ganska sparsamt möblerade rummet. Kvinnan som ställt frågan spelade på egen planhalva. Hon log varmt mot mig samtidigt som hennes penna for över pappret som hon hade i knät. På bordet bakom henne stod ett rött tidningsställ med julgranar på, lagom såhär i början på juni, reflekterade jag. (Fast egentligen, vem bryr sig? Vill hon julpynta så gärna för mig.)
Kvinnan med pennan kikade ner på sitt papper: ”Hur ofta duschar du och byter kläder?”. Det var bara att ta skeden i vacker hand, förklara att dusch blir det i snitt -säg, varannan – var tredje dag. Klädombyte något oftare, -säg, varje dag (i alla fall de mest närliggande av skylande och värmande plagg) Borstar tänderna? Jo det gör jag. (Är jag inte duktig?)

”Jaha…” sa kvinnan med titel arbetsterapeut och tittade upp ”hur ofta blir det att du dammsuger?”. Ah, den var lätt; ”Aldrig” svarade jag sanningsenligt. Det gör jag nämligen aldrig. Kvinnan höjde på ögonbrynen, till synes lycklig över att ha hittat ett problemområde. Trots att jag var lite frestad att inte ge någon förklaring, utan helt enkelt rätt och slätt svara på hennes frågor, så insåg jag risken med ett dylikt ”icke-svar”. ”Jag sopar och svabbar, men någon dammsugare har jag inte. Jag tycker inte om dem.” (jag kunde ha fortsatt med ”för att jag blev slagen med dammsugarröret som barn och därför finner det föga tilldragande att utöva rengöringsarbete med”, -men självklart så sa jag ingenting, väl medveten om hennes roll, -och min.)

Så fortsatte mötet. ”Gör du din egen mat?”; ”Ja, men någon gourmetkock är jag inte. Jag föredrar lättlagat, men ger mig ibland ut på kulinariska experiment har t.ex. bakat räkravioli.”

När jag sedan, en dryg timme senare begav mig ner för trapporna mot utgången kunde jag inte sluta förundras över denna min senaste erfarenhet av psykiatriska utredningar av en eller annan sort. Jag vet inte om man skall bli stött över frågeställningen, se humorn i det hela eller bli lättad över att man trots allt inte har de problemen.

I rättvisans namn bör jag kanske tillägga att den goda arbetsterapeuten verkade utgå från ett färdigt formulerat utvärderingsmaterial och att hon, förmodligen, insåg det något banala i denna form av utredning, men att hon, förmodligen bara gjorde som hon förväntades. Hon var trevlig, -lyckligtvis, vilket räddade hela mötet. Så mycket klokare av det blev knappast hon eller jag, men det var ett möte och en erfarenhet (vad man nu skall med den till, men, men…)

Categories: Allmänna tankar Taggar:

Den heliga helgen som bara försvann

maj 31st, 2009 Inga kommentarer
eller

Så ursäktas en fobiker

Det var tänkt att jag skulle göra en massa nu i helgen. Jag skulle passa på. Planerna var inte väldigt omfattande, men det fanns en hel del som skulle bli gjort. Det kändes bra, då skulle jag ha ny energi till veckan som kommer och jag skulle kunna ge ett sken av att vara välorganiserad, plikttrogen och en välbalanserad individ med bägge fötterna på jorden och minsann (jodå) kan detta med att planera och genomföra planerade aktiviteter. Egentligen handlade det inte om så mycket annat än att jag själv börjat betvivla min kapacitet till de små tingens genomförande. Utan morötter, inget resultat, har visat sig vara en devis jag absorberat i större utsträckning än vad kan anses nyttigt.
Det såg lovande ut. Åtminstone till en början. På fredag kväll skrev jag ner en del saker och kunde kryssa för de första sakerna innan jag gick och lade mig den kvällen. Vilket flyt. Någon brådska är det ju inte. Det är ingen som blir lidande ifall jag tar det lite lugnt. Man skall inte stressa. Det är bara onödigt. eller hur? Lördag morgon kom och med det ett alldeles strålande väder. B och Jo vädrade marknadslukten så vi begav oss av de handfull milen det var till närmaste utomhusmarknad och gav oss i kast med marknadsmyllret. En inte helt genomtänkt idé visade det sig. Jag är inte gjord för utmaningar av det slaget, klagade jag. Det har visserligen sina randiga skäl, så jag må vara ursäktad.
Väl hemma igen var jag trött. Oerhört trött. Inte direkt upplagd för att ta tag i den (ändå) väntande listan med saker att ta sig för. Dessutom var det varmt, väldigt varmt, för att inte tala om den höga luftfuktigheten som med mina astmatiska besvär kan ställa till det ordentligt. Nej, tacka vet jag en tidning i solstolen på balkongen, ett glas smoothie och en uppskuren ananas. Dessutom kan jag få tvång av att städa. Tänk om jag fick både tvång och kroppsminnen som en följd av andningssvårigheterna. Det skulle inte vara så bra, nej. Det är nog klokast att ta det lite lugnt. Det finns mycket kvar av helgen än.
Resonemanget kändes helt acceptabelt igår, men så blev det en ny dag. Ingenting särskilt på agendan. Handla lite bara. Det var allt. Förutom de sakerna som fortfarande stod orörda på listan uppe hos mig, vill säga. Kläderna klibbade sig fast vid kroppen när jag efter ett par timmar ute på balkongen gick in. Värmen var snudd på tropisk. J föreslog en dusch. Ett inte helt oävent förslag en dag som denna. ”Men…” började jag, ”då måste jag upp på motionscykeln först och det orkar jag inte, inte nu…” Men det var uppenbart att en dusch var så gott som oemotstådlig. Man kan ju faktiskt duscha fler gånger menade J. Och hon hade ju helt rätt. (Sedan skulle jag skylla det uteblivna motionspasset på att jag faktiskt redan duschat…). Efter duschen måste jag vila, -förstås. ”Sedan” skall jag ta tag i det intalade jag mig själv.
Timmarna gick. Det blev kväll. Jag satte mig framför datorn och skrev några meningar i en ansökan om extra bidrag för utlandsvistelse, men eftersom jag har en tendens att bli lite petnoga i skrift, så lade jag ansökan ifrån mig, ”för” tänkte jag ”man skall nog akta sig för att bli tvångsmässig där också”, ”kommer jag in i det så kanske jag inte kan sluta förrän jag är klar, -någon gång imorgon bitti. Och det”; ”det vill väl ingen riskera ändå?”
Categories: Allmänna tankar Taggar:
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu