Efter en lång dag med ny kollega (ja, ni som känner mig vet vad jag menar…) stöp jag i säng redan framåt fem för att sova bort ett par timmar. Detta har fått som följd att jag nu, några timmar senare är hur vaken och pigg som helst. Jag satte mig ner här för en stund sedan och började plocka bland mina skisser. Jag planerar att lägga ut min serie ”En sån där Jen” här på bloggen. Karaktären Jen är en inkarnation av mig själv och ändå inte (det är det som är konstnärlig frihet, -man kan skapa allt så mycket eller så litet likt en själv som man själv behagar). Hon studerar (liksom jag – fast när det gäller mig är det med måtta) och försöker lära sig att leva med sitt trauma genom en vardag av terapi, ångest, revansch, hämndlystnad och så en del helt vardagliga relationsproblem. Skall nog ordna en egen sida åt henne här vad tiden lider.
Måndagar har ju den egenheten för sig att de på något sätt försöker sätta grunden för resten av veckan. Efter veckohandlingen på eftermiddagen idag kunde jag konstatera att min energi var helt fullkomligt slut. Jag är lite hyperkänslig när det gäller stimulans utifrån och på ICA Maxi blir det sällan särskilt mycket lugn och ro. Det var rörigt värre och hundar, rullstolar, kund- och barnvagnar föstes, skuttades och drogs runt hela varuhuset och mitt i allt stod jag och visste varken ut eller in.
Det blir lätt mycket att hålla reda på i stora varuhus. Min energi går åt till att ha ryggen bar och koll på omgivningen, -allt är en relik från min uppväxt och därmed inte så lätt att skaka av sig…
Jag tänkte hinna med en kort helgrapport såhär nu på söndag kväll… Den blir väldigt kort eftersom det inte finns så mycket att rapportera om. Jag har haft en lugn hemmahelg. Enda tillfället som jag sökte mig ut var när jag här i eftermiddag tog mig en sväng ute på gården, -och ägnade mig åt tai qi och kravlade omkring i snöslasket. Det har med andra ord varit lugnt på så gott som alla plan. Inga påträngande kroppsminnen eller andra mer djuplodade funderingar. Bra så långt alltså.
Uppdaterat: bokhyllan, övriga resurser
Som barn fick vi allt som oftast kakao såhär på söndag morgon (de gånger det blev någon frukost alls vill säga). Vanligen åt vi gröt till vardags, men så alls icke på söndagarna (varifrån kom det ålderdomliga språkbruket?), nåja…
Eftersom jag fortfarande har svårt för allt annat än flytande föda så bestämde jag mig för en söndagsfrukost bestående av en hemlagad blåbärssmoothie. Och jag måste -lite återhållsamt klädsamt, påpeka att mina färdigheter som smoothie-siär aldrig sett bättre dagar. Det var något så fullkomligt otroligt utsökt. (Eller så var det så att jag bara var så oanständigt hungrig att det mesta hade upplevts så? Vad vet jag… )
 |
Det jag tänkte att jag ville ta upp direkt när jag masade mig upp i morse handlar om kontroll.Behovet av att ha kontroll eller vara i kontroll. Som om kontroll i sig är själva existensen – utan den, ingenting (ursäkta, blir lätt filosofisk när jag går upp om morgnarna. Kanske beror det på sömnmedicinen jag har för vana att knapra på vid sänggående?).
I vissa hänseenden kan man kanske anse att jag är tvångsmässig. Jag behöver kontrollen. Den behöver mig. (Inbillar jag mig.) |
I grunden handlar det förmodligen om otrygghet. Jag försöker skapa trygghet genom kontroll. Det kan handla om patetiska detaljer, som att ha böckerna i rätt ordning (vilken ordning som är rätt varierar dock och med x antal hyllmeter blir det lätt ganska mycket jobb att ändra ordningen), eller så kan det handla om konkreta saker, som att inte ha någon som sitter rakt bakom mig (-för att skydda mig mot alla eventuella attacker). Det har lett till en vaksamhet som tar ut sin rätt. Jag blir trött och när det blir för mycket dissocierar jag. Då orkar jag inte.
Kontrollen äger mig.
Avsikten är för min del att äga.
(Skall nu bege mig av till näringarna snart för att där försöka låta bli att kontrollera -allt för mycket- den flödande kreativiteten.)
 |
Nöden har ingen lag. Det är känt sedan länge. Lyckligtvis hade jag sugrör hemma och resten följde av sig själv. Det är ju trots allt så att människan under inga som helst omständigheter klarar sig utan kaffe. Under dagen idag har jag intagit all föda med sugrör. Så också frukostkaffet. Av någon anledning smakar kaffe annorlunda genom sugrör (testa så får ni se). |
Eftersom jag har problem med smärtförnimmelser (- jag märker inte alltid när saker gör ont) så gäller det att vara lite försiktigt, för även om jag inte känner smärta, så bränner kroppen sig ändå. Och eftersom jag bestämt mig för att förhålla mig till den stackars kroppen med viss respekt så blev det till att vänta, blåsa, vänta lite till -innan jag sög i mig det halvljumma eländet. Men det var det värt. Vad vore livet utan kaffe?
Läsarinflik