Några ord skall ja försöka få till såhär nu på torsdag kväll… Dagen har varit riktigt skön… Alldeles utmärkt, åtminstone sett till innehåll. Jag tog med mig L och åkte till en stad en halv timmes bilresa härifrån. Det var helt ypperligt väder och atmosfären var lugn och avslappnad. Folk satt mest stilla i skuggan under något träd och tittade på båtarna som guppade i hamnen. Det var på något vis som en mini-semester. När vi några timmar senare kom hem var jag så slut att jag gick och lade mig och sov bort ett par timmar. Jag vet inte om det var värmen (som påstås ha lagt sig över bygden), det faktum att vi traskade på ganska friskt eller det lilla faktum att jag fick jobba med att stanna kvar (vara fokuserad), -något som i sig är rätt slitsamt ibland.
Framåt kvällen kom Er med den nya skrivaren (yess!) och en sodastreamer som jag bett honom handla. En egen läskfabrik i miniformat är inte helt fel den här tiden på året…
Tidigare, för sisådär en femton år sedan eller så, då i min ungdom, var jag en utpräglad kvällsmänniska, åtminstone uppfattade jag det själv på det viset. Min omgivning ansåg inte det, drar jag mig till minnes. ”Du som är en sådan morgonmänniska” kunde jag få höra. Lustigt nog kan jag knappt minnas en enda tidig morgon (utom inför någon resa då) när jag varit pigg och på alerten redan långt innan ottan. Visst hände det även då att jag hade sömnlösa nätter då jag långt innan gryningen fann det bäst att skita i att försöka få tag i en sömn som ändå inte verkade finnas i närheten. Men en morgonmänniska var jag inte. Väl? Eller så var jag det, men minns det bara inte. Det är inte så lätt att veta och jag har egentligen ingen att fråga heller. Men som jag minns det var livet fram till lunch suddigt och ramlöst, sena kvällar och nätter, gärna med en bok på kudden framför mig, har jag däremot rätt så klara bilder av. Ändå påstod alltså ”folk” att jag var en morgonmänniska. Hur kan det komma sig?
Var jag dissociativ och levde ett annat morgonliv (mina dagar började oftast inte i sängen utan i stort sätt var annanstans som helst) eller var jag bara allmänt frånvarande eller kanske är det så att jag bara är normalt glömsk. För hur kommer det sig annars att bilden av kvällsmänniskan lever så stark inom mig?
Jag undrar bara…
Det övergår mitt förstånd hur det kommer sig, varför jag nu, såhär i början på sommaren (som för övrigt är en svår tid på året) är mer fokuserad än jag varit på länge. Missförstå mig rätt nu, -jag har varit både trött, oinspirerad, oengagerad och lat, men jag har inte varit dissociativ. idag t.ex. har jag ägnat mig åt att ta det lugn. Ligga i solstolen och sova (under regntunga skyar-tanken var att jag skulle läsa men ögonlocken behagade inte svara på den ifrån mitt medvetande sända ordern utan sjönk ner och lade sig att vila och så även jag). Ett par timmars sömn blev det inalles under dagen, vilket förmodligen var mer än de små snuttar sömn jag lyckades producera natten innan. igår var det i stort sätt likadant, bortsett från att jag då städade ateljén och putsade och fejade liksom jag gjort under dagarna innan dess också. Någon gång skall man ha städat i hela våningen samtidigt och då gäller det att vara på sin vakt. Mina städtvång (som inte handlar om annat än att jag är poinefobisk – alltså rädd för bestraffning) har avtagit. Jag kan ta paus innan ångesten tar överhanden. Det kunde jag nöjt konstatera igår. Så visst går det framåt. Snart har jag väl inga posttraumatiska besvär längre (och vad skall väl jag göra då?).
Jag vet inte heller vad jag skall göra av all semesterledig tid. Lyckligtvis har jag näringar att gå till imorgon, annars skulle jag väl förmodligen sova bort den dagen också… (fast det är ju bättre än att dissociera bort den, så jag skall inte klaga).
En blir då aldrig nöjd… Eftersom jag inte var helt till freds med den förra layouten så har jag gjort en ny. Nu vet jag inte om jag kommer att gilla den här heller, men jag hoppas det, för det är trots allt en hel del tid som går åt till detta att omprogrammera css-en. Å andra sidan tycker jag ju att det är kul, så det lär väl bli fler ändringar ändå, har jag på känn, eller så inte (jag vill ju inte skrämma iväg er med ständigt nya layouter).
Hur som helst har det varit en ganska trevlig dag. Eftersom onsdagscirkeln är slut för säsongen så är jag ledig över sommaren på onsdagar, så jag tog tog min semesterlediga dag till att städa ordentligt i ateljén; det tenderar annars att bli ganska så kaosartat just i det rummet. Nu är det i varje fall fint där, -vi får se hur länge…
Läsarinflik